Göteborgsposten – 17 mars 1864, sida 2

God be for us ur Händels Messias sjöng fru Michaeli såsom inträdesnummer på sin konsert en annan at de allra yppersta ur nämnde oratorium, I know that my Redeemer liveth, som återgafs med det ädla allvar och den okonstlade känsla, som alltid så fördelaktigt utmärka sru Michaelis föredrag af Händels arier. Utom Constances aria (B-dur) ur Enleveringen ur Seraljen, hvari Mozart visat huru smaken och genialiteten förmå adla koloraturen, samt skuggarian ur Meyerbeers Le Pardon de Ploörmel, hvari den sjungande, med undantag af de här och der interfolierade dansanta valstakterna utan pardon jägtas af de mest halsbrytande och röstsörderfvande löpningar — hvilka båda arier utfördes, hvar i sin art, med lika lysande fulländning — sjöng fru Michaeli tillsammans med hr Willman en duett ur Sacchinis Oe dipe å Uolonne emellan Oedipus och Antihvari den djupa melodiska skönheten täflade med det dramatiska uttryckets sanning. Duetten gick förträffligt, och såväl efter denna som efter den talangfulla konsertgifverskans öfriga nummer följde de enhälligaste bifallsyttringar och framropningar. Hr: Philip Jacobson spelade Beethovens pianokonsert i Essdur. Den utmärkta tekniska färdighet, ele. 3 gams och precision, som hr Jacobson ådagalade i utförandet derat rättfärdigade utan tvifvel de ampla vitsord Masset, professor vid pariserkonservatorium aflåtit öfver hr J:s talang, hvilken redan före resan till utlandet här vunnit mycket erkännande. — Prof. A. H. Fock höll sistl. Söndag i Musik. Akademiens lokal ett töredrag, afhandlande naturvetenskapernas inflytande på industrien och industriidkares nödvändiggjorda behof af att känna naturens krafter. — Angående de senaste gatuoväsendena i Stockholm läses i Posttidningen för i Måndags: Äfven i går afton och natt fortsattes oordningarne å en del torg och gator i hufvudstaden. Oväsendet tycktes börja vid kälkbacken vid Carl XIII:s torg, samt spred sig derifrån till Gustaf Adolfs torg och kringliggande gator. Utan att akta på vare sig underståthållaren eller polismästaren Granströms uppmaningar, hvilka med vänliga ord och slutligen med allvarliga uppmaningar i konungens namn, sökte att afstyra oväsendet, strök folket i större eller mindre flockar omkring gatorna, hurrande och skrålande samt allt emellanåt ropande: Ned med polisen; ned med Wallenberg; till N:o 17 på Drottninggatan ete. Polismästaren Granström träffades af en sten på venstra skulderbladet och underståthållaren erhöll åtsk lliga knuffar och slitningar i rocken. Det stannade dock icke blott vid oväsendet; äfven handgripligheter, såväl å person som egendom egde rum. Så till exempel blefvo nästan alla fönsterposter och rutor inslagna i såväl Jakobs, Maria som ock Adolf Fredriks vaktkontor, en poliskonstapel Klodh ligger illa sjuk efter det honom tillfogade våldet, och till och med en af le utsända kavalleripiketerne lärer hafva blifvit förrdelad. Det sätt, på hvilket folkhoparne opererade d våldet å polisvaktkontoren, äfvensom flera spridda skrifna proklamationer, uppmanande folket till att samlas på aftonen, hvaraf flera röja en ganska vårdad stil, tyckes antyda att folket icke saknade hemliga ledare. Först frampå morgonen, sedan åtskilliga häktningar egt rum, återställdes ordningen. Hr understäthållaren Almqvist höll i dag i närvaro af justitiekansleren v. Koch ransakning med dem som handgripligen förgått sig mot polismästarne. Snickaregesällen J. A. Carlsson, som anklagades för att hafva kastat en sten på polismåstaren Granström vid Kungsholmsbrogatan i går natt, nekade härtill, ehuru vittnen funnos som intygade att de sett honom så väl kasta stenen som ock funnit honom innehafva en sådan vid hans häktande. Detta mål uppskjöts, och återfördes Carlsson i häktet. Derefter uppkallades häktade Cederberg, anklagad för våld mot polismästaren Wallenberg. Såsom vittne var uppkallad gesällen Lagerström. Hans vittnesmål tyckes dock icke komma att på något sätt inverka på målets u gång, då det icke syntes ha afseende på det våld som af polismästaren blifvit angifvet. Han tycktes äfven icke vara säker om huruvida han igenkände den häktade eller icke, utan kunde endast med säkerhet påstå, att den person, som han sett förfördela polismästaren, varit liten. Sedan derefter polismästaren förklarat att han den aftonen varit ntsatt för flera handgripligheter och att aledes det Lagerström åsett, kunnat vara ett annat, 1 det af honom uppgifna, remitterades målet till hoftten. Sedan polismästaren Wallenberg derefter inagit sin plats, uppkallades medicine kandidaten Hulin, anklagad för att hafva hurrat i går afton samt ,qvädat så väl underståthållaren som ock polismästaen Granström. Hultin erkände sin förseelse mot unlerstathällaren, men icke den mot polismästaren. Mået remitterades till hofrätten, och Hultin ställdes på ri fot. ( Atven följande dagen (i Måndags) föreöllo oroligheter. Fönsterrutor inslogos hos dolismästaren Wallenberg, å vaktkontoret vid Beridarebansgatan samt å flera andra ställen. havalleripiketer skingrade massorna, bland hvilka syntes många välklädda personer. Såväl af poliskonstaplarne som af orostiftarne sårades flera. vid visiteringen af de häktade upptäcktes flera bland dem inneha vapen. På