Göteborgsposten – 17 mars 1864, sida 2

— ——— —— — —— — — ——————— Spanien som gick genom Skotland för sitt nöjes skull. Det var hans jernskodda käpp som vi tagit för en bössa. Men hvarför djefvulen låter mig ers nåd berätta denna historia som han känner bättre än jag? I — Du skall få se. Förde vi icke liket hit? i — För tusan! Jag bar det på mina skuldror. Det svvar en vacker karl, men mycket tung. — Huru gammal kunde han vara? — Omkring tretiosju eller tretioåtta år; brun som en ; kastanj, med svart hår och skägg. — Hvad hade han i sina fickor? — Hå! Ers nåd vet det säkert! en portfölj som ininehöll åtskilliga papper med namnet Don Pedro Sarazona, officer i Brasiliansk tjenst då med afsked. Han hade dessutom tvåhundra guinger i guld och banknoter, som ers nåd var nog ädelmodig förira mig. — Godt, jag finner att ditt minne är troget. Tror du att han var mycket längre än jag? — Nägot, men bah! ... hvad skulle det betyda om ni blott hade hans färg på ansigtet och hår. — Tålamod! sade sir James, du skall få se! Gå tillbaka till stallet och hemta upp en liten ask som .du finner i högra sadelfickan. Wills gick ut och återkom straxt derefter. — Wi äro väl ensamma här? — Ja, ers nåd. (Forts.)