Göteborgsposten – 17 mars 1864, sida 1

Ligenarnes Konungbn). Roman af Ponson du Terrail. -— Och ers nåd skall ej vägra, det är jag viss på, att med egen hand skrifva detta testamente åt mig, som kunde göra den oförskämde sheriffen flat, samt datera det från den dag då ers nåd lemnade Gamla Asburthon. — Naturligtvis, sade sir James. Wills uppgaf ett rop af glädje. — Ah! sade han, jag skall aldrig glömma ers nåds välgerningar, och jag skall låta läsa messor för hans själ. — Det behöfs ej, svarade sir James, emedan jag vid min död gick rakt in i paradiset. Wills betraktade den döde med en temligen tviflande min och utstötte ett verkligen? som lät mycket vanvördeligt. Men den döde var en beskedlig sate och förargade sig ej deröfver. — Gif mig papper och en penna, sade han, så skall jag göra dig till min arfvinge. Wills fick tillbaka förmågan att röra på benen. Han steg upp för det gamla husets trappa fyra trappsteg i sender, gick in i ett rum och skyndade tillbaka ned med de föremål sir James begärt. Han var lätt som en ekorre.