Göteborgsposten – 16 mars 1864, sida 2

infanteriet kan söka skydd, är det alldeles ohyggligt. IIoS österrikarne och preussarne gå kavalleriet och artilleriet hand i hand i första linien, och så går stormen öfver vårt olyckliga infanteri; hos oss hållas deremot kavalleri och artilleri tillbaka, ty heldre mista 100 man än en kanon; i det fallet hafva vi alldeles icke följt med vår tid. Fienden förföljde våra svaga förposter (endast 8 kompanier, spridda öfver hela terrängen omkring Fredricia), ända till en half mil från fästningen och besatte Stoustrup samt Erritsö; såvidt man kunde finna, ryckte han på trenne vägar fram med 2 bataljoner, 2 å4 kanoner och en sqvadron kavalleri på hvardera vägen. Vid Krybily stod kapt. Daue med sitt kompani; han drog sig tillbaka till Hönnebjerg och intyg der en ställning, i stället för att gå tillbaka till fästningen med de 2 andra kompanier, med hvilka han der sammanträffade. Ian blef! under striden så asskuren af de fiender, som rykte fram till Erritsö, att han icke kunde komma fram till nämnde ställe. Man har från Middelfart (på Fyen) sett honom slåss i närheten af Snoghöi, hvarifrån han hoppats kunna komma ötver till Fyen; detta lyckades emellertid icke, emedan inga fartyg voro i ordning, hvarföre han måste, trängd af öfvermakten, gitva sig. Ofvermodig derigenom att han med sin öfverlägsna styrka tillbakakastat våra förposter in på fästningen, visade fienden sig äfven med kolonner utanför Erritsö och besatte Sandalshusen. Då dundrade det argt från Oldenburgs bastion, och granaterna glesnade fiendens leder, hvilka ryckte hastigare tillbaka än framåt. Om en half timma befinna sig herrarne i en belägrad fästning, hörde jag en högre officer säga i går eftermiddag. Vihafva också idag väntat oss få se, höra och känna fiendtliga granater inne i staden, och hafva sökt att göra oss förtrogna med tanken på det behagliga vid ett bombardement, hvilket skall vara af en något hvassare natur än slesvigholsteinarnes i sista kriget. Det tycktes äfven i går afton, som om fienden tänkte genast börja med att uppkasta skansar, men nu på eftermiddagen har han dragit bort sina vedetter och kan hvarken ses eller höras. Danska krigsministeriet offentliggör under d. 12 mars middagen: Intet af någon betydenhet har sedan i går företallit vid Fredricia. Fienden framskickar ständigt patruller från sin bakom Elbodalen placerade styrka. I går visade sig en fiendtlig kolonn vid Snoghöi, dess artilleri vexlade några skott med vårt batteri vid Kongebron i Middelfart. Tyska berättelser från krigsskådeplatsen: D. 9:de mars passerade en del af 3:dje preussiska sästningsbrigaden från Torgau genom Altona, medförande en betydlig belägringstrain och c:a 2,400 bomber om 50—65 cts vikt. D. 10:de väntade man en ansenligt större transport af preussisk belägringsartilleri. I Hamburg hafva beställts 104 dubbla förspann ill kanonernas befordring. Order hafva utfärdats till 3:dje preussiska nfanteridivisionen, att besätta Holsteins ostkust, synnerhet trakten midtemot Fehmern, troligen på grund at danska gardets sista landstigning. En preussisk slottilj skall äfven begifva sig ill Fehmernsund. I Wesor Zeitung berättas följande: Altona och Hamburg kunna nu snart vara säkra (?) mot ett danskt besök från sjösidan; vid Pagensand, midtemot Colmar mellan mynningarne af Pinnau och Kräckau, anlägges ett atteri, som skall beherrska inloppet till det rånga farvatten, hvilket der bildas af de hanioveranska sandreflarne. Detta batteri ansluer sig så till de hannoveranska kusttästena, ut hvarje skepp, som skulle vilja segla till Zrunshauser Toldsted, måste utstå elden från ;:ne batterier. Anda till norr om Gtlickstadt ir kusten värnlös, fastän Elbens djupare vaten skulle kunna spärras vid Bösch?Inom Englands underhus d. 10 d:s bebålade mr Griffith, att han vid följande samnanträde skulle ställa en förfrågan till regeingen: om icke Forcign Enlistment Act skulle enom ett geheimerädsbeslut knnna upphäfvas till örmån för danska, i England byggda krigsskepp. Engelska tidningen the Standard4 måag