Göteborgsposten – 16 mars 1864, sida 2

Fran Norge. Norska generalstaben är nu organiserad, och har K. M:t i densamma utnämnt, till öfverste: öfverstelöjtn. Beichmann; öfverstelöjtnanter: major Grimsgaard och ryttmästare Neeser; major: kapt. Salvesen; kaptener: premierlöjtnanterna Broch, With, Staib, Rder premier-löjtnanter i surnumerär premierlojtn. Sejersted och generalstabsaspiranterna Bang. Hertzberg och Schnitler. -Sistl. thorsdag hölls på börsen i Christiania ett möte i anledning al förberedelserna till högtidlighållandet ar den 17 nästk. Maj, 50:de årsdagen af riksförsamlingen i kidsvold. då som bekant Norges nuv. grundlag konstituerades. Mötet bevistades af de flesta al statsrådets medlemmar, flera storthingsmän, universitetslärare och andra embetsmän, studenter och borgare. En sestkomitå af 15 personer tillsattes, bestående af de mest framstående inom Christiania samhälle. — Amanuensen vid universitetsbiblioteket i Christiania P. Bolten-Ilansen har blifvit utnämnd till universitetsbibliotekarie. — Samtliga sparbankerna inom Norge hade d. 31 December 1862 under förvaltning 14,464,000 sp. Af detta belopp kommo 10,581,000 sp. på städerna och 3,883,000 sp. på landtdistrikterna. — Bland dem som skickade sin skärf till de behöfvande danska soldaterna var äfven en liten 8:rig flicka från en af Norges småstäder. Hon stickade ett par strumpor, och då hon var färdig med dem, skref hon på egen hand ett bref till den danske soldat, som skulle få dem och bad honom deri att skrifva henne till, när han komme hem från kriget och säga henne huru han hade det. Bretvet stoppade hon inuti strumporna. För några dagar sedan fick hon svar derpå. Det var en soldat af 1:sta regementet, som hade fått strumporna, medan han låg nere vid Dannevirke, hvarest de hade kommit honom väl till pass och hvarföre han tackade henne så mycket. Ilan hade blifvit sårad 1 träftningen vid Mysunde och ligger nu på ett lasarett i Köpenhamn, hvarifrån han med en officers illhjelp hade skrifvit brefvet. Han hoppas itt snart kunna återvända till regementet, och skulle han än en gång återvända hem, lofvar nan att åter tillskrisva henne.