Göteborgsposten – 16 mars 1864, sida 1

nykomne en slö blick. Det var sir James! sir James, som återkommit från andra verlden för att besöka sitt hus. — Nå hvarför stirrar du på detta sätt på mig, ditt nöt? utropade den nykomne i häftig ton, känner du ej mer igen mig? i Wills gjorde ett ytterligare korstecken. Hunden som var mindre skygg slickade sin herres händer: i — Men gå då och sätt min häst in i stallet, din drinkare, och gif mig andra kläder. ! Wills öppnade omåttligen ögonen såsom han förvånade sig öfver att en häst som kommer från andra verlden har behof af spilta och halm, och att en död som gått ut ur grafven fruktar för väta. Emellertid öfvervann han sin slöhet och gick ut utan att säga ett ord. Hästen gnäggade, sir James skrattade och hunden tjöt alltjemt glädtigt. Wills tog hästen vid betslet och förde honom till stallet. Derefter gick han tillbaka och faun sin herre sittande framför elden i hvilken han kastat mera ved. — Jag är genomfrusen ända intill benen, min stackars Wills, sade sir James, i det han svepte in sig hel och hållen i en plaid, som han nedtagit från väggen. — Det är visst, sade Wills, som ändtligen beslöt sig för att tala, det är visst att det bör vara bra kallt der nere. Dessa ord upplyste sir James om Wills. tro. — Ja verkligen, svarade han, alltjemt skrattande, kan man der dö af köld och hunger. Han tog den stol Wills lemnat, satte sig framför bordet och skar af en bit fläsk åt sig. — Jesus min gud! mumlado Wills häpen öfver den