Göteborgsposten – 15 mars 1864, sida 1

Den okände undersökte radbandet och märkte att der fattades fera bär. — Men, fortfor Dai-Natha, detder är mycket dyrt, min bäste herre. — Huru mycket? frågade den okände i det han drog fram sin börs. — Tjugofem guincer för hvarje bär. — Det är verkligon dyrt, sade han. — Icke då det ger afkastning. Måste man icke så för att skörda? j — Det är sannt. — Det finnes en vacker herre som ej egde en styfver för en månad sedan. Jag gaf honom kredit, emedan han hade ett hederligt utseende. Han blef rik inom femton dagar. — Nå har han betalt er? frågade den okände leende. — Åh! dagen derefter. Det är en mycket hederlig herre. Den okände tog fram tjugofem guinger ur sin börs och lade dem på disken. — Jag tager ett bär, sade han. . Hinduiskan löste upp silkestråden på hvilken bären voro fästade, tog ifrån ett bär och lade det tillika med miss Ellens biljett i en liten parfy merad påse. Den okände stoppade denna påse i sin ficka, tryckte ned mössan öfver ögonen, drog upp kappkragen öfver ansigtet och aflägsnade sig i det han sade: farväl! — Denne man som jag trodde vara död, och som