Göteborgsposten – 15 mars 1864, sida 1

hela verlden tror vara död! tänkte miss Ellen i det hon gick fram ur sitt gömställe. Dal-Natha hade försigtigt tillslutit sin ask. — Hör väl på hvad jag nu har att säga dig, yttrade miss Ellen i det hon lade sin hand på hinduqvinnans axel, om du icke vill bli bränd som trollpacka och förgifterska framför Newgate: sälj hädanefter icke ett enda bär mer af detta radband. — Ej ens fill mannen med guingerna frågade DaiNatha. — Framför allt ej till honom! — Men om han yrkar derpå, em han hotar att ansifsa mig? ligenerskan såg bayaderen i ögonen: — Jag hade lofvat att öfverlemna åt dig den man som stulit guden Sivahs skatter; jag har hållit detta löfte: den man som gick ut härifrån skall inom åtta dagar ha dödat Jean de France. Dai-Natha utstötte ett vildt skri och slog omkring sig med armarne som en furic. — Är ni fullkomligt säker derpå? sade hon hastigt i det hon kramade den unga flickans arm. — Ja, ty denne man är en pultron, som innan han stöter till vill afväpna sin fiende: Osmany är den värja han bör bryta. -— Ah! gör han det, utropade hinduqvinnan skall jag bli hans slafvinna, hans hund! — Stackars toka! sade miss Ellen med ett medlidj