Göteborgsposten – 8 mars 1864, sida 3

Påfven har helt nyligen i do häftigaste ordalag angripit den franska regeringen, derföre att hon blandat sig i frågan om införandet af den romerska liturgien (en relik från medeltiden med alla dess förnuftsstridiga besynnerligheter) i biskopsstiftet Lyon, och dessa yttranden hafva offentliggjorts af kardinalen Bonald. Moniteur meddelar nu, att den franska regeringen beklagat sig häröfver hos kardinal Antonelli, men endast kunna erhålla ett urskuldande för det ifrågavarande yttranden blifvit offentliggjorda, hvilket påfven ogillade. Regeringen hade ej fått någon ursäkt för sjelfva yttrandenas innehåll. Det fattas blott, att äfven mellan påfvestolen och Tuilerierna en starkare spänning uppstår, för att göra hela detta sammelsurium, som den europeiska politiken i närvarande stund, komplett inkrångladt. Emellan ett Frankrike med liberala tendenser, åtminstone i religiöst hänseende, och en krasst ortodox påflig regering, hvilken sätter en ära uti att uppresa sig mot allt som kallas modernt, är en sammanhållning i alla fall i längden omöjlig. Kanske att äfven i afseende härpå dagen gryr för Italien. I Tyskland är situationen i högsta grad inkrånglad. Alla staterna i det stora fäderneslandet misstro hvarandra. Härigenom har äfven Förbundsdagen förlorat sin moraliska kraft gentemot de båda stormakterna och på samma gång naturligtvis äfven folkviljan försvagats, splittrad som den är genom den inre misstron och afundsjukan. Mellanstaterna tåla ej Preussen och sakna på samma gång allt sitt forna stöd hos dess antagonist Österrike, för att kunna genomdrifva något. Under allt detta besväras såväl Österrike och Preussen som Förbundsdagen oupphörligt af de augustenborgska agitatorerna, understödda af de radikala demokraterna i Tyskland. Om ej de civila förbundskommissarierna i Holstein skynda sig att lyssna till dessa agitatorers framställningar, skall holsteinarnes ovilja snart vända sig lika häftigt mot Förbundsdagen som förut mot Preussen och Österrike. Det kan tillochmed hända, att dessa frenetiska agitatorer skola, sedan de väl blifvit öfvertygade om Förbundsdagens svaghet och oförmåga att genomdrifva deras anspråk, kasta sig i armarne på Preussen, heldre än att vända tillbaka till Danmark, som dessutom säkerligen icke skall veta att rätt belöna deras nitälskan. Men skall väl sjelfva den holsteinska befolkningen vilja gå in på att ställa sig under t. ex. Preussens omedelbara förfogande? Det är ej gerna troligt, och kanske nalkas vi den stund, då i sjelfva Holstein en revotution reser sitt hufvud mot den af tyska intriger anstiftade förvecklingen derstädes. Magistraten och deputerade kollegiet i Kiel hafva beslutat anmoda Förbundskommissarierna i Holstein om, att förnya sina andraganden hos förbundsdagen angående holsteinska ständernas ofördröjliga inkallande. — Om nu ej å Förbundsdagen sådant beslut kan ernås, huru skall det då gå? Inom Förbundsdagens session d. 3 d:s omröstades angående det österrikisk-preussiska förslaget, att de båda tyska stormakterna skola uppställa trupper till Holsteins besättande och skicka civilkommissarier till detta hertigdöme. För förslaget afgåfvos sex röster. Trenne gesandter väckte motförslag. Man beslöt, med sju röster, att hänvisa saken till vederbörligt utskott. samma session föreslog Hannover, att Danmark skulle erhålla en frist af fjorton dagar till frigifvande af i beslag tagna tyska fartyg, under hotelse af krig med ätven hela tyska förbundet. Omröstningen angående denna sak skall ega rum d. 10 d:s. I Sachsen tyckes man förbereda sig på mycket allvarliga händelser, och som ett säkert kännetecken härtill uppgifves, att såväl dyrbarheterna i das gräne Gewölbe som statskassans reda behållning bragts i säkerhet i fästningen Königsstein, något som gemenligen endast brukar inträffa under mycket hotande omständigheter. I Berlin talas i militära kretsar om, att ännu flera trupper skola skickas till Slesvig, än de der redan befintliga. Flera preussiska tidningar berätta, att danska spioner, hvilka man icke fått fatt i, ej allenast undersökt terrängen vid Neufahrwasser (Danzigs uthamn) och uppmätt farvattnet derstädes, utan tillochmed under natten mellan d. 26 och 27:de febr. vid stark snöstorm förnaglat trenne kanoner på en af skansarne. Man hade lyckats borttaga förnaglingsstiften ur de tvenne kanonerna, men det lyckades ej med den tredje, en 80-punding.