Göteborgsposten – 4 mars 1864, sida 3

INOPCnHUuImnSLAUCH MHUHA KOITMLLG VIITISLUIans svar på riksdagens adress något för mycket bemängdt med fraser, men sasthålla vid och uttala med glad betoning sin belåtenhet öfver den deri afgifna konnngsliga försäkran, att icke ingå på någon kombination, som skulle asse Slesvigs politiska lösryckande srån Danmark. Från Frigsslådeplatsen förljudes intet egentligt nytt. Deremot innehålla de danska tidningarne åtskilliga bref derifrän, hvilka äro af ej ringa intresse, såsom skildrande detta krigslif, med hvilket våra egna krigare utan tvifvel skola komma att stilta bekantskap. Till Dagbladet skrifves från Als: Miang, d. 26 Februari. Miang! Hvad är Miang: Ar det en kinesisk stad, och har kriget plötsligt blifvit förflyttadt från Als till det himmelska riket? Nej, Miang är en äkta dansk by på Als, tolf hemman stor, och jag sitter nu der i en officers logis hos en bonde och skrilver till Dagbladet!. Det är en bondgård, som ingen herreman skulle behöfva blygas öfver. Allt är nytt och elegant. De båda rum, som stå till officerens förfogande, hafva oljemålade väggar i vackra färger, smakfullt dekorerade tak, deuxbattanger, bordstudsare o. s. v. Och alla gårdens andra rum bära samma välmående prägel. Kistekammaren är full med kistor med husliga rikedomar, med dynor i skinande bolster, köket är inredt på ett sätt som tilltredsställer alla nutidens fordringar, och sjelfva väggarne i detsamma äro oljemålade i lämpliga mörka färger. Gärdsegaren Rasmussen måtte vara en välmående man, men också en man, hvilken använder sitt välstånd på ett sätt, som ännu icke är allmänt hos konungarikets bönder. Under det jag talar med min militära värd, genomögnar jag de bref, som med sista posten anländt till hans afdelning. Det är alldeles icke något intressant arbete, isynnerhet i språkligt hänseende. Isynnerhet har ordet trainkonstapel en mäng varianter; det förändras till trankonstapel, trangkonstapel, trainkonstabil 0. s. v., af såltkonstaplar bli sällkonstaplar, sältkonnetabler o. s. v. Ett bref till kaptenen från en afskedad underkorporal, hvilken ber om några betyg, har den imponerande utanskriften b. T., men är icke desto mindre försedt med tvenne postmärken och har följande adress: Ur chapitain N. N., schief för N. N. batterie, konditionerande i Sönderborg på Als. Dylika kuriositeter kan man finna i hvarje brespacke och för den, som i dessa tunga tider har sinne för det komiska, saknas icke ämne. Men tiderna äro så allvarliga, att man sällan har öga för något dylikt. Man känner sig oftast mera stämd för gråt, än för leende. Sålunda deltog jag i går uti en af de handlingar, som äro bland de tungaste i ett krig, men äfven hafva något upplyftande och anslående: fallna krigares begrafning. Det var de soldater, som fallit i striden i mändags d. 22:dre, hvilka skulle begrafvas jemte sina på lasaretten aflidna kamrater. I ett långt liktåg buros 22 svarta likkistor från likhuset till kyrkogården, der de nedsänktes i den gemensamma stora grafven, fyra i hvart led. I spetsen för liktåget gick musiken, blåsande en sorgmarsch, efter kistorna följde presten och det öfriga tåget. Sannt och vackert skildrade pastor Prip betydelsen af döden för fäderneslandet, de erinringar, som från denna graf ljödo till de qvarblifna kamraterna, och den tröst, som måste för hvarje soldat ligga i medvetandet om, att medborgare, om döden skulle träffa honom, skulle anse det för en hederspligt, att träda i hans ställe och försörja hans efterlemnade. Efter talet kastades de tunga skofflarne mull på kistorna, tre salvor aflossades och sorgeskaran åtskiljdes under tystnad. Med liken af de danska soldaterna begrofs älven en fallen preussare; döden försonar alla stridigheter, dansk och tysk, vän och fiende, hvila nu i samma graf. Förutom de menige man, som i går begrofvos, låg i likhuset liket efter en fallen officer, premierlöjtn. Bruun vid 18:de regementet, som i måndags ljöt döden, träffad rakt i hjertat af en kula. Han fanns först i tisdags i en lada, dit preussarne burit honom. Han hade under striden visat det största mod; stående på ett gärde, hade han låtit sitt folk, som låg derbakom och tvekade om att gå fram, räcka honom det ena geväret efter det andra och afsköt dem mot fienden, tills den mördande kulan kom armen att sjunka hjertats slag att upphöra. Nellan grafven och sjukbädden, kyrkogården och lasarettet eger en naturlig förbindelse rum. Efter att om förmiddagen hafva bevistat begrafningen, rönte jag behof af att besöka de sårade och åkte, åtföljd af en vän, på eftermiddagen ut till Augustenborg. Det finnes få ställen, som det i visst hänseende