Zigenarnes Konungb). Roman af Ponson du Terrail. — Jo, doktor; ty det finnes här en afkomling af zigenarblod, som lyckats utplåna detta märke liksom döpelsen aftvår arfsynden. — Miss Ellen? utropade Bolton. — Ja, miss Ellen, hvilken utplånat detsamma. — Hur har hon gjort? Jag känner intet medel dertill — Ah, sade Jean de France, jag har sökt bra länge och har slutligen funnit ett medel. — Verkligen? — Hör på, fortfor zigenarnes konung. Bolton antog den nyfikna hållningen af en man, som väntar uppenbarandet af någon vigtig hemlighet. — I hvarje stam, sade Jean de France, ha vi en per son som kallas märkare. Till hälften läkare, till hälften alkemist, sätter han på våra nyfödda barn detta såsom outplånligt ansedda tecken, hvilket för oss är detsamma som ett familjeband. Märkaren i vår stam var redan gammal vid den tid då vi borttogo den lille Annie, för att af honom göra markis Roger Asburthon. Det var en tystlåten och mycket skickig man, som sysselsatte sig med alkemi