Göteborgsposten – 2 mars 1864, sida 2

var nägot förbländad af den lyx, som omgaf honom. helsade Jean de France såsom man helsar en verklig nabob. — Min herre, sade han, ni har gjort mig den äran latt tillkalla mig; har ni behof af min vård? i — Doktor, svarade Jean de France, jag har isynnerI het behof af att samtala med er. — Ah! utbrast Bolton med nyfikenhet. — Ni har länge bott i Indien, doktor? — Tolf år, min herre. -Ni har varit anställd i, lord Asburthous enskilda tjenst? Bolton darrade och betraktade naboben Osmany. — En natt, fortfor den senare, hemtade ni ett barn i zigenarnes läger. — Nej aldrig! utropade Bolton. — Mycket bra, doktor, sade Jean de France leende, ni är stum som grafven, jag finner det; men ni kan ej ha några hemligheter för mig. — Jag har inga hemligheter, sade läkaren, i det han antog ett enfaldigt utseende. — Betrakta mig, doktor, bad Osmany. Läkaren häftade på honom en orolig blick. — Känner ni ej igen mig? — Nej, svarade Bolton. — Nåväl, om ni ej kan erinra er att ha varit i zigenarlägret och tagit ett barn, skall ni åtminstone erinra er sen ung man som var sårad i axeln, och hvilken ni förband?