Göteborgsposten – 1 mars 1864, sida 1

2 mCUJCBEALAan— nvexling kommer i fråga, framkallas en slånde motsatts till de resultater som vi iaktagit vid pappersmyntets första utgitvande och inder dess gradvisa kursfall. Detta tycktes ifva industrien och handeln och lemna medel öfverflöd för företag, som eljest blifvit öfversifna. Återinvexlingen deremot tyckes genom en grym reaktion föra samhället tillbaka till stt värre ondt än det, hvarifrån det skenbart lifvit befriadt; detta är det tillstånd af svagret som följer på seberns öfverretning och yrsel. Man inser nu att utgifvandet af tör nycket papperspenningar verkligen är ett örtvifladt medel, att den lättnad det medför blott varar till en tid och att den rikedom let skapar är alldeles falsk. Karnevalen i Rom, En korrespondent till Times skrifver om denna fordom kanske verldens gladaste fest följande: Nyligen slutade den mest liflösa, ja mest melankoliska karneval som Rom någonsin bevittnat. Blott några få vagnar syntes på Corso i stället för de tusental som fordom trängdes på denna den eviga stadens pulsåder och de angränsande gatorna. De fleste af dem som upptogo dessa vagnar voro främlingar, men neapolitanare och påfliga zuaver syntes äfven i stor mängd och dessa senare buro de påfliga färgerna, gult och hvitt. Många butikfönster som fordom voro dekorade dessa nationela bacchanalia till ära voro i år stängda med luckor, och de fönster i hvilka funnos åskådare voro hufvudsakligen upptagna af engelsmän och andra utlänningar. Romrarne sjelfva togo ingen del deri, utan höllo sig fullkomligt på afständ med undantag af den lägsta canaglian, som på de smutsiga gatorna stredo om de bonbons hvilka, förfelande sitt mål på balkongerna, föllo ned på stenläggningen. Liksom den gamla karnovalens munterhet och lif försvunnit, så har äfven dess behag och ridderlighet tagit slut, ty man såg föga annat än kalk och confetti som nedkastades på oförsigtiga sotgångare, och detta ofta med en våldsamhet som skulle kunnat väntas från mindre bildadt folk. För att beskydda dessa mycket tvifvelaktiga glädjeyttringar voro på hvarje torg stationerade franska och päfliga trupper, medan karabinierer voro lika talrika som hagelkornen på marken. Sista aftonen uppfördes Moccoli-scenen, i hvilken, säsnart kappränningen utan hästar afslutats, hvar och en antänder ett vaxljus, hvilsket alla andra söka släcka. Detta var sordom ett utomordentligt lysande skådespel, ty hvartenda hus var då illumineradt och hvarje vagn skimrade af ljus. I är var deremot det hela fullkomligt misslyckadt; två tredjedelar af fönstren saknade ljus, och blott få vagnar syntes på Corso efter kappränningen. Auktoriiteterna hade under karnevalen äfven gifvit tillstånd till fyra maskeradbaler i Argentino och Appolloteatern. För att gifva litet lif åt i dessa baler säges regeringen äfven ha ombeI sörjt fria entröor för en hop folk. Detta tjenade dock till intet. Romrarne gingo icke jens gratis på dessa förlustelser. De tusenstals menniskor som fordom åstadkommo en olidlig trängsel på karnevalsmaskeraderna vo1o nu reducerade till lika många hundrade I Trots polisens vaksamhet utkastades i balsalarne ett slags pulver, vida mera irriterande än snus, hvilket på ett plågsamt sätt angrer ögon, näsborrar och gom samt kom hela säll. skapet att nysa. Man lät aftvätta golfven men nöjet var redan skämdt. De romare son ; icke under testen höllo sig hemma eller sköt ite sina affärer gjorde utfärder till Porta Pia