Göteborgsposten – 29 februari 1864, sida 2

Ven YISKUT 10101 MIIPE 17199. 11518—44140 7 17 vig, Hamburg; han påstod sig brutalt icke behöfva lyssna till mig, tilläggande att jag borde tala tyska, eftersom jag kunde tala italienska. Han bemäktigade sig min portfölj, hvilken han lemnade åt en löjtnant, som fått i uppdrag att med tvenne soldater föra mig till staden Slesvig. Sälunda eskorterad, tog jag plats på en ammunitionsvagn, som tillhört danska artilleriet; det andade starkt, blåsten hven, och jag hade, för att skydda mig, inga andra kläder än mina vanliga. På detta sätt tillryggalude jag de fem lieues, som skilja Mysunde från Slesvig. Frän denna senare stad fördes jag till slottet Gottorp och öfverlemnades åt österrikiska stabsofficerare. Dessa herrar mottogo mig vänligt. men de hade ej väl fått veta mitt namn, förrän en öfverstelöjtnant förklarade mig, att jag skulle omedelbart förflyttas till Flensborg. En expres-ordre från marskalk Wrangel, hvilken (ordre) tre dagar förut kommit till Slesvig, föreskref, att jag skulle genast arresteras, såfort man finge se mig i Slesvig och ofördröjligen föra mig till Flensborg. De österrikiska officerarne gjorde sitt bästa för att mildra min belägenhet. Jag var alldeles öfverhöljd af snö; mitt hår hade frusit. De upptände en stor eld och läto framställa åt mig en så god måltid, somaställets ressurser medgäfvo. Omkring kl. 10 på aftonen under 15 graders köld steg jag i en öppen kärra, beledsagad af en officer och tvenne soldater; man gaf mig ett gammalt täcke, för att dermed skydda mina ben. Afståndet från Slesvig till Flensborg) är sex lieues; vi behöfde 8 timmar för att passera dem, så förfärlig var vägen. I hvarje ögonblick skyggade hästarne, skrämda af de snödrifvor, sdm lågo hopade på vägen. Det var ett riktigt underverk att vi kunde komma fram utan någon olyckshändelse. Men under denna rysliga natt ådrog jag mig inflammation i halsen och frost i högra foten, hvilken gör det nästan omöjligt och ytterst smärtsamt för mig att gå. Då jag kom till Flensborg sattes jag i fängelse uti ett för alla vindar öppet rum; jag har dock fått litet halm och ett dåligt täcke. Nu i dag, söndag, har jag i fyra dagar varit på detta sätt utan rent linne, utan kläder och med mina ressaker i Eckernförde. Allt hvad jag kunnat erfara af kommendanten på platsen, den enda menniska jag ännu sett, har denna behandling tillfogats mig på grund af de bref, som jag tillsändt ÅPatrie och Nation, och derföre att man på sista tiden sett mitt namn i Siecle under för Ryssland sårande följetonger. Det kan verkligen ej finnas något annat skäl. Min portfölj innehåller, förutom mitt pass, en hop jernvägsbiljetter, ett bref från konungen af Hannover och hundradetals andra papper, hvilka styrka min identitet. Det är således af hämnd som man arresterat mig. Detta är en varning för de korrespondenter, som skulle vilja resa hit. Eugene dArnoult. Från krigsskådeplatsen. Sönderborg den 22 Februari. Klockan fram mot 1,8 väcktes vi af allarmsignalerna. Ordonnanserna jagade genom gatan, kort efter riktigt krälade det af menniskor i den lilla staden. På torget uppställde sig ett regemente af reserven, längre ned samlades dragonerna och bildade en brokig pittoresk grupp i sina hvita och rödrandiga sängtäcken, hvilka några buro 1 stället för kappor. Ofverallt lif, stoj och rörelse, accompagneradt af ihåliga, dånande skott från batterierna, och borgarena kommo ut i dörrarne och lyssnade och betraktade hvarandra med allvarsamma och frågande miner. Då skulle man hafva observerat alla dessa krigsmäns annars så lugna och passionslösa utseende och sett dem förklaras i ett stolt och tillitsfullt uttryck och hört det friska skrattet och alla de muntra infällen, som vexlades i lederna. Ofvanifrån föll snö, men menniskorna hade för brådt på jorden, att bry sig om hvad som försiggick i himlen. Här låg en klunga infanterisoldater på en trappa, nere i en källarhals satt en jutländare och skar sig ett stycke bröd å hvilket han bredde ett förfärligt tjockt lager smör. Det kan nog hända att det här blir sista mellanmålet i detta qvarter, anmärkte han, derföre skall det också vara försvarligt. Då och då kom en flock ambulancesoldater skyldrande med sina långa stänger som spjut. bDet är allt på oss det beror ändå, menade en utaf dem, ty vi äro alltid med, der de flesta falla. Nere vid Sundet stodo ingeniörerna posterade och erhöllo besked om, huru de skulle bete sig, ifall bron skulle uppbrytas. En tysk skepparmadam, hvars fartyg blef begagnadt till ponton, satt och tillagade kaffe nere under halfdäcket; röken och kaffeångan höjde sig upp från eldstaden. Kom, min Jung! sade hon till en sårad, som linkade bort öfver bron, nedsvärtad af krutrök och svett. Kom och få sig en tår med! — bDet skall säkert bli ssvårt, att hålla spilkumen, sade soldaten, ty de satans menniskorna hafva skjutit min ena tumme i stycken. Utanför skansarne ljödo skott på skott. Snön stod de våra midt i ansigtet. Preussarne hade i daggryningen börjat anfallet mot 2:dra, 22:dra och 18:de regementena. Öfverstelöjtn. Huseh kom just ut från Ny Frydendahls värdsnus, i centrum af förpostkedjan, då dragonerna kommo sprängande med rapport om, att preussarne närmade sig i trenne kolonner; det blåstes allarm, fem minuter derefter voro vi langripna både i centern och på båda flyglarne. En afdelning af 22:dra regementet blef jagad ut ur Dyppels by, men samlades åter svid kyrkan. Preussarne trängde raskt framåt under jublande hurrarop och förföljde danskarne, hvilka drogo sig tillbaka i närheten at flioclanagaarna NoSasa nämna clancan Ana I nen FR 22