Göteborgsposten – 29 februari 1864, sida 2

Danmark. Telegrafen har förut meddelat oss, att den officiösa parisertidningen La France innehållit en artikel i den dansk-tyska striden, hvari bladet uttalat sig afgjordt till förmån för Danmark. Artikeln har väckt stort uppseende i Paris och anses vara utgången från regeringen. Det heter deri, att Frankrike skall ansluta sig till Englands sträfvanden till förmån för Danmark, ifall Österrike och Preussen ej afgifva någon bestämd förklaring om, att de vilja respektera Danmarks territoriala område. Den danska frågan, säger La France), har inträdt i ett nytt stadium, och Preussens politik framträder nu tydligare. Om det blott varit fråga om, att taga en pant, skulle den fördel, som den preussiskt-österrikiska armåen nu vunnit, vara tillräcklig; det skulle då icke varit nödvändigt, att fortsätta kriget, velägra Dyppel och Fredericia och förkasta förslaget om ett vapenstillestånd, såframt icke hela Slesvig och ön Als utrymmas. I detta fall skulle äfven Altonas, Kiels och Neuminsters besättande af preussiska trupper vara onödigt. Allt detta måste framkalla den förmodan, att Preussen hyser äregiriga planer, och detta lands traditionela politik gör en sådan förmodan endast alltför sannolik. Man bör dessutom antaga, att Österrike gynnar de preussiska planerna och i vederlag räknar på preussiskt understöd för de händelser, som väntas i Italien, Ungern och Galizien. Europa kan icke lugnt åse dessa projekter och tillåta, att man till sist möter det med en fait accompli. Ögonblicket är derföre inne, då Preussen och Österrike måste klart och tydligt förklara, hvad de tänka göra och huru långt de vilja gå i sitt fälttåg mot Danmark. Frankrike har i denna fråga intagit en tillbakadragen och klok hållning. Frankrike hyser, såsom kejsaren äfven sagt i sitt bref till hertigen at Augustenborg, välvilja för Tyskland och sympati för Danmark. Det erkäaner den nationala rörelsen i Tyskland, men det kan ej vara dess afaigt, att Danmark skall utplånas ur Europas karta. och isynnerhet icke att en sådan förändring försiggår i vilkoren för den europeiska jemvigten. Vi hafva ofta sagt, forisar La Francer, att all vår sympati är sör Danmark, och det hjeltemod, hvarmed det kämpar mot fem gånger starkare fiende, har ytterligare ökat det intresse, som det ingifver oss; det strider för sin nationalitet, sitt fosterland och sin härd; det har aldrig funnits någon mera rättvis och aktningsvärd sak, och den kan, som äfven kejsaren säger, hos oss endast räcka den allmänna meningens sympati. Danmark är för öfrigt beslutet, att göra fortvifladt motstånd, och det känner myeket väl de allvarliga svårigheter och frågor, som äro mer eller mindre direkt tästade vid dess egen framtid och af hvilka det hoppas draga fördel, om det förlänger sitt motstånd Den politiska horisonten för de europeiska makterna förändras och vidgas i hvarje fal mera, ju tydligare den äregirighet blifver, som valt Danmark och hamnarne i Nordoch Öster sjön till sitt mål. Såtramt ej tillfredsställand förklaringar tydligt och klart bevisa, att Preus Isen idkar en oegennyttig politik, skall det en sligt vår öfvertygelse icke mera ligga någo hinder i vägen för, att franska regeringen ge sefter för Englands så ofta uttalade önskar soch ansluter sig till det engelska kabinettet: