Göteborgsposten – 29 februari 1864, sida 1

2 Iigenarnes Konung7). Roman af Ponson du Terrail Tobby som blef något stött öfver denna förtrolighet gjorde en åtbörd af otålighet som kom jätten att småle. Han och hans män gingo två och två i seuder upp för förskansningarne, och när den sista hunnit upp yttrade jätten. — Nu skola vi invänta chefen. — Hvilken chef? frågade Tobby. — Den jag lyder svarade jätten lakoniskt. Tobby rätade ut sig till hela sin längd. — Det tyckes mig, sade han, att för ögonblicket finnes det här ingen annan chef än jag. — Nåväl! utropade jätten, detta skall vara din plats i striden! och hastigt drog han sin sabel och fastnaglade löjtnanten vid lavetten af kanonen. — Så dö, förrädare! sade jätten och gick att förena sig med sitt folk. De två skiltvakterna på Buckinghamtornet åt hvilka Roger gifvit lösen: För Amry voro honom fullkomligt okända, och likväl buro de dragonuniformen. ev Forts fr. N:o 47.