Göteborgsposten – 26 februari 1864, sida 2

är det ju i ögonen slående, äfven härvidlag. att en för solkets majoritet gagnelig resorm genomförts. Då sörf. anmärker, att ingendera af de särskilda representationerna uttalat sig till förmån för reformen, är detta ett yttrande å lescomatage. Den slesvigska ständerförsamlingen har ju upphäft sig sjelf, och dess sammansättning skulle naturligen ej heller tillåta den att biträda en lag, som afser just dess previlegiers reformerande. Danmarks riksdag hade, som bekant, antagit kort innan Dannevirkes utrymmande en adress till konungen, som förordade fasthållande vid novembergrundlagen. Dannevirkes uppgifvande föranledde riksdagen, att uppskjuta med adressens atlemnande. Telegrafen har nu meddelat, att ett förslag tili ny adress blitvit inom riksdagen väckt, hvilket äfven betonar sasthällandet vid denna grundlag, och det finnes intet skäl att antaga, att riksdagen ej skall antaga denna del af förslaget. Detta är desto mera betecknande, som danska nationen nu står i en blodig kamp mot öfvermakten. Vi skola senare återkomma till andra punkter i broschyren, och hafva nu endast velat visa haltlösheten af författarens påstående, att novembergrundlagen skulle innebära någon inskränkning af Slesvigska befolkningens frihet, hvilken den tvärtom vill utvidga. En partiel ministerföräntlring — skritves i enskildt bref från Stockholm d. 24 d:s — lärer oförtöfvadt förestå. krigsministern general Reuterskiöld lärer icke längre kunna uthärda med de ansträngande göromålen och tros komma att bli förflyttad till en generalbefälnafvareplats, troligen efter general Lovån. som kan afga med pension. Örverståthållaren Bildt blir då krigsminister och landshöfdingen frih. af Ugglas hans efterträdare såsom öfverståthållare.