Göteborgsposten – 26 februari 1864, sida 2

Sverige; vi reste i diligence tillsammans med armeens kurir, eskorterad af 1 sergeant, 4 man; vår resa gick lyckligt — den 1 på morgonen lemnades Queretara; — hela dagen utan äfventyr; vid half 7 på afton erhöllo vi ett par kulor från en embuscade, vi svarade genast och striden var engagerad: vi funno snart att fienden ej var att räkna pr tiotal utan pr d hundratal (300 insanterie, 280 kavalleri). Efter ungesär en timma var striden slut; de flesta döda; jag ej död, men blödande ur 9 sår; vår stackars Bergenstråhle slutligen dödad af en kula ingången i ryggen och utgången i bröstet efter att ha passerat en del af hjertat; jag tror hans död då var ögonblicklig; döden var således lätt, men är det alltid grymt att finna sin graf långt från hemmet, långt från en kär moders, en vördad faders, älskade systrars bittra tårar; en, ehuru uppriktig, väns blir alltid en ofullkomlig ersättning. Herr professor, jag önskade kunna skrifva utförl gare, men skall jag göra det med nästa kurir; nu får jag ej. matt som jag är, dels af blodförlust, dels af min venstra arm, som är sönderskjuten. Un serrärtelsen om denna olycka och Bergensträhles sorgliga slut, kommer att finne genljud i hela Fransyska armåen — han var öfverallt känd och omtyckt för si t mod, sin redbara och vänfasta karaktär Af hvad han hade med sig vid sitt slut kan jag ej hemföra något, ty alit är plundradt; jag eger ej mer än ett par stöflor, dito pantalonger och en söndrig chemise; men jag tror att han lemnat saker i Mexico och Puebla och skall jag hemföra allt hvad jag finner. Den 3:dje på eftermiddagen begrafdes han här vid Rio Sarco, med all den honneur som tillkommer on officer, stupad i striden. Med nästa kurir ännu någri rader, som jag skall söka göra utförligare, om mina krafter då tillåta. I slutet af Maj är jag troligen hemma och skall genast hafva äran söka herr professorn för att då muntligen kunna skänka alla de upplysningar som skriftligen möjligen blifvit glömda. Herr professor, emottag försäkran om mitt hjertligaste och djupaste deltagande i den sorg, hvaraf herr professorn och professorns familj träffas genom dessa rader. Med djupaste vördnad har äran teckna Carl Ericsson. Jag anhåller det herr professorn torde underrätta regementet om den förlust det gjort; det vore min skyldighet, men mitt tillstånd må ursäkta mig. Den 25 December blef Bergenstråhle dekorerad af general Bazaine. Portofrihet har af generalpoststyrelsen beviljats prof. A. G. Berglind för en at honom utgifven periodisk skrift, benämnd Tidskrift för uppfostran och barnavård. Skaraborgs läns hushallningssällskap hade sammanträde i Skara d. 18 d:s, hvilket var talrikt besökt. Beslut fattades med knapp majoritet att hemställan skulie göras till kon. besallningshafvande om utsättande af urtima landsting i och för bidrags meddelande till Wenersborg-Herljungabanan, emot hvilket beslut likväl nästan hela minoriteten reserverade sig. Beslut fattades jemväl att för erhållande af statsanslag å 2,000 rdr till ytterligare en landtbruksskolas inrättande inom länet skulle tillskjutas enahanda belopp, hvilken fråga likväl kommer att vid möjligen blifvande landsting närmare behandlas. Landtbruksmöte för länet under innev. år blef beslutat att hållas i Mariestad. Rysligt mord. I Dalpilen läses: År 1864 den 16 Jan. föröfvades i Elfdalens socken, Brunsbergs by, ett mord af följande rysliga, hittills väl oerhörda beskaffenhet. Deras namn, hvilka föröfvat mordet äro: Back Per Anderssons hustru, Margit Persdotter, det ihjälslagna barnets moder, Marit Persdotter, dess moster, och Anna Persdotter, dess syster en flicka om 14 år. Anledningen till mordet är, enligt modrens och de båda andras sammanstämmande berättelse följande: Barnet Kerstin, den ihjälslagna flickan, 9 år 6 mån. och 6 dagar gammal har, enligt modrens uppgift, varit ofta olydig och högst ogerna velat gå i skolan, eller i hemmet läsa och lära något. Uusförhöret med Brunsbergs by var utlyst att hållas den 25 jan., hvarföre modren, sedan Kerstin förrättat åtskilliga yttre göremål, om aftonen tillsade henne, att taga boken och läsa öfver till förhöret. Kerstin tog väl boken, men kastade den snart vårdslöst ifrån sig och började leka med sina tvenne yngre syskon. En äldre syster till den mördade, Margit, 10 år gammal, för tillfället sjuk, såsom det uppgifves i dragsjuka, sade då till Kerstin, att hon ej skulle fara så fram med boken, utan läsa och vara lydig; Frälsaren gråter öfver dig. Detta timade omkring kl. 7 e. m., lördagen den 16 jan. Derefter insomnade den sjuka Margit, uppvaknar åter omkring kl. 9 och säger till modren, att taga och dänga Kerstin, emedan djeflarne eller trollen stodo tärdiga att draga at med henne. Modren skyndar då ut och nedtager ur en bredvid gården växande björk risqvistar skyndar in och slår Kerstin då stående vid spiseln. Derefter nedlägges Kerstin på ett säte. med händerna bundna derunder, modren skyndar ut efter nya ris, hvilka, för att sarga bättre, läggas på elden och uppmjukas. Bar, nets moster Marit och syster Änna, skyndade A —