Göteborgsposten – 26 februari 1864, sida 2

starkare, årslagen kunde allt tydligare urskiljas. Tobby sökte med blicken genomtränga mörkret. Snart såg han hundraj famnar från fästet en stor båt som närmade sig hastigt. — Hvem der? frågade han halfhögt. — Vänner! svarades det. Båten styrde nu in i den hvälfda kanalen. Tobby tog då en fackla ur händerna på en af de soldater som ätföljde honom och såg de amerikanska färgerna i farkostens akterstäf. Båten lade intill kajen. Två män hoppade i land för att fastbinda honom, och landstigningen försiggick derpå utan buller. Båten innehöll ungefär hundra man beväpnade som sjöröfvare med stridsyxor. Vapnen som voro fästade i deras gördlar kastade ett rödaktigt sken vid ljuset af fackloraa. Ett slags jätte som bar den amerikanska uniformen gick i spetsen. — Hvem är du? frågade Tobby. — En adjutant hos general Jackson, var svaret. — Godt, svarade Tobby. Man väntar er. Huru många man medför ni? — Femtio. — Det är litet. Jätten småskrattade och i det han slog Tobby på axeln yttrade han. . — Det skall vara tillräckligt. Du skall få se... Men visa oss nu vägen. (Forts.)