Göteborgsposten – 26 februari 1864, sida 1

sysselsatt med att helt lugnt tömma ut innehållet af thekannan i askan. -Om ers nåd hade druckit af denna gemena dryck, sade han i det han visade på den till hälften fyllda kopp som stod på thebrickan, skulle ers nåd fått erfara hvarföre skiltvakterna insomnat på Buckinghamtornet. Roger steg hastigt fram till matrosen med stirrande ögon och halföppon mun. Hans förvåning hado stigit till bestörtning. Detta bronzfärgade ansigte som han med nyfikenhet betraktat på morgonen i artilleriparken hade nu blott en något brun färg som tydligt bar vittne om en oblandad hvit race. — Osmany! utropade markis d Asburthon. Indiern lade ett finger på sina läppar. — Oh! nu tror jag på faran, sade Roger som kände en rysning då han erinrade sig under hvilka omständigheter han alltid sett denne underlige man framträda. Osmany bar alltjemt sin matrosdrägt, men en bred knif, två pistoler och en änterbila voro instuckna i den lädergördel som omslöt hans lif. I En vild beslutsamhet låg i hans manliga ansigte. i i — Herr markis, sade han i det han lade sin hand på den unge mannens axel, tror ni på mig? — Ja, sade Roger med häftighet, ty jag erinrar mig... — Nåväl, afbröt indiern, skynda er till Buckinghamtornet och lemnade mig ensam i detta rum.