Ligenarnes Konung). Roman af Ponson du Terrail. XI. pet hade varit en lycklig dag för sir James. Patrick, ett 10f för den förskräckligaste yrsel, låg och vändades på sjuksängen; Saunders skulle bli fusiljerad, och kapten Rabbe satt i arrest. Upprorsandan, skickligt underblast af Tobby, spred sig som en löpeld till de bästa bland soldaterna. Men på samma gång som missnöjet tillväxte bland besättningen, höll den sig lugn och begrundande. Man knotade icke mer, man väntade under tystnad signalen till revolt. Roger kunde tro att allt äter inträdt i sitt gamla skick af ordning och disciplin. Markis Roger, som ända hittills dolt den gnagande oro som upprörde hans inre, fördjupade sig, då han blifvit allena i sitt rum helt och hållet i tankarne på denna hemlighetsfnlla biljett som mulatten öfverlemnat i hans händer. Om hvilket förräderi talade man? Hvem skulle då förråda Sanct-Georgsfästet? — Jag skall snart få veta det, sade den unge kom. ) Forts. fr. N:o 46.