Göteborgsposten – 26 februari 1864, sida 1

Loadons nuv. befolkning kan antagas vara lika stor som hela Englands och Wales, för 500 år sedan under Edward d. III:s regering. Hvar sjette minut födes i London ett barn och hvar åttonde dör en menniska. Om Londonerboerna fortfara att föröka sig i lika proportion, så skall det moderna Babylon vid århundradets slut ha en dubbelt så stor befolkning som nu. År 1964 skulle det då ha 16 millioner invånare. Man kan verkligen förfäras öfver sådana utsigter. Redan nu äro myriaderna af dess befolkning talrika som sandkornen i hafvet. Likasom då i ett med menniskor tätt uppfyldt rum ännu flera inträda, ett allmänt rop höjes: Luft, mera luft! så tränger sig London ut i förstäderna. De senaste uppgifterna upplysa derom, att hältten af Londons befolkning på 10 år förändrar bostad. Det förekommer sällan att en londonare födes, lefver och dör i samma hus. Folkökningen i förstäderna uppgår i Annerley till 329, Sutton till 130, Long Ditton till 113, Westgate till 103, Reigate till 102 och Croydon till 100 proc. De till samtliga förstäderna ledande jernbanorna befordra naturligen tendensen att öfvergifva den egentliga staden. Anuu bebo dock 772 menniskor hvarje hundratal af husen i London och i de fattigare qvarteren, der husen äro mindre men utrymmet större är antalet ännu betydligare. I qvarteret St. Giles bo i hvarje hus 115 ja, i sjelfva Hoiborn mer än 100 menniskor. Det bästa mortalitetsförhållandet existerar i Hampstead, hvarest 16 at 1,000 årligen dö. Londons osundaste qvarter återigen är Whitechapel, hvarest årligen 27 menniskor at 1,000 aflida. Totalsumman af Londons hela befolkning uppgår f. n. till 2,804,000 personer. Den är dubbelt så stor som den i Paris och 5 gånger så stor som den i Berlin, Petersburg eller Wien, men det oaktadt är dödligheten i London proportionsvis mindre än i dessa städer.