Göteborgsposten – 23 februari 1864, sida 3

tålt detta kristligt-germaniska röfvaretåg. Den allierade tyska armens inmarsch i Jutland omnämnes uti en uppsats i danska Dagbladet sålunda: Fienden har gått öfver Kongeån. I torsdags d. 18:de har han med en större styrka ryckt fram öfver Kongeån in i Nörrejylland, har på eftermiddagen besatt Kolding och framskjutit sina förposter till närheten af Gudsö. Förvecklingen med Tyskland träder derigenom in i sitt tredje stadium. Förbundsexekutionen i Holstein var det första; den fördrogs utan svärdslag på de europeiska makternas ifriga åstundan, och från den 23 December till den 31 Januari begagnades den till att utföra ett fullständigt uppror till förmån för augustenborgaren, fastän arfsföljdsfrågan blifvit uttryckligen reserverad. Infallet i Slesvig var det nästa stadiet och ledde till positiva fientligheter, hvilka endast alltför hastigt afslutades genom Dannevirkes utrymmande. Och det var likväl alldeles icke klart, om dessa fientligheter äfven verkligen betydde ett krig mellan Tyskland och Danmark, ty man töregaf från preussisk och österrikisk sida, att assigten endast vore att bemäktiga sig Slesvig, för att derigenom få en pant för uppfyllandet af Danmarks förpligtelser. Genom öfvergången at Kongeån hafva nu hvarje tvitvel och tvetydigbet undanröjts; kriget är rent och klart, och alla statsrättsligt-juridiska spetsfundigheter för att maskera dess sanna karakter äro slut. Vi kunna ej se annat, än att detta steg af våra fiender väsentligt förbättrar Danmarks ställning. Det är en fördel, att kriget sålunda blir klart och otvetydigt. Vi hafva sagt, att återtåget från Dannevirke var bedröfligt, derföre att uppgiften just var att värna Slesvig, som icke kan försvaras från Als och Fredericia; genom öfverskridandet af Kongeån förändras detta, det är nu hela halfön, som skall försvaras, och i detta afseende kunna vi från de båda flankställningarne uträtta något. Det värsta våra motståndare kunde göra, vore att hermetiskt instänga vår arme på Dyppel och Als och, utan att inlåta sig i någon vidare kamp med oss, fortsätta sitt egendomliga regemente i Slesvig. Det är i kriget, i det med största möjliga kraft förda kriget som våra gynnsammaste chancer ligga; mer än Slesvig kunna vi icke förlora, huru det än går, men då verlden ser, att vår motståndskraft icke är bruten, att vi ännu kunna tillfoga vår fiende hårda slag, skola kanske dock de händelser inträffa, af hvilka vi kunna vänta bistånd. Enligt senaste underrättelserna ha de allierade tyska trupperna framskjutit i Jutland sina rekognosceringar norr om Fredericia och i Sundeved sökt besätta Dyppels by, men blifvit af danskarne tillbakakastade. Inom tyska förbundsdagen i Frankfurt hafva Preussens och Österrikes gesandter, på framställd förfrågan angående afsigten med Kiels, Neumiinsters och Altonas besättande i Holstein, fastän detta land är af förbundets! trupper genom formligt beslutad exekution occuperadt, förklarat, att denna besättning vidtagits, för att hålla en säker artilleroch marschväg öppen för de allierade tyska stormakternas trupper. — Sachsens gesandt protesterade mot den härmed gjorda kränkningen af förbundets åtgärd och föreslag, att detta skulle ansenligt öka sin exekutionskår i Holstein, för att gifva helgd och kraft åt förbundets beslut ock åtgärder. — De båda tyska stormakternas gesandter genmälte, att om förbundet och fattade en resolution i öfverensstämmelse med den sachsiske gesandtens förslag, detta likväl icke skulle i någon. mån förändra nämnde stormakters träffade aftal och öfverenskommelse.