Göteborgsposten – 22 februari 1864, sida 2

— Den med hvilken man skulle tillaga mig, eller den andra? — Den andra. — Delikat, min gosse. Men hvarföre gör du mig dessa frågor? — Derföre att jag skulle vilja veta huru den tillagas; ty ser ni, herr Patrick, jag är ock en smula kock åt kommendanten på samma gång som hans kammartjenare, och jag har varseblifvit att han på någon tid saknat aptit. Näno hade i det han spelat denna roll af epfaldig anat irländarens skrytsamma karakter. I alla regimenten är rolighetsmakaren en person som aldrig kan bringas ur koncepterna. Också svarade Patrick med orubblig kallblodighet: — Receptet på en sådan sås fås ej för ingenting min gosse. — Nåväl! jag skall ge er en krona i betalning derför. — Topp! sade Patrick. Vidare, alldenstund det är mycket inveckladt, kan jag ej gifva dig det förrän jag druckit litet; i morgon, till exempel, kan du få bjuda mig på ett glas i marketenteriet. Näno blinkade med ögat med ett slugt utseende: — Det behöfves ej, sade han: jag har bättre än så att bjuda er på. — Ah! utbrast Patrick, verkligen! han bör ha godt vin, kommendanten. (Forts.)