Göteborgsposten – 22 februari 1864, sida 1

— I det land der vi nu befinna oss börjar deremot frihetens morgonrodnad lysa. — Tror ni det? — England skall duka under i ; striden och jag anar att amerikanarne snart blifva sjelfständiga och bilda cn mäktig republik. Då skall en officer med löjtnant Tobbys talanger blifva general... Tobby svällde af högmod. — Hvad skulle ni derför tänka om en öfverstefullmakt inom amerikanska armåen? Löjtnanten hade svårt att beherrska den rörelse som kom hans puls att slå häftigare. — Jag tänker, svarade han, att det är ofantligt mycket bättre att vara öfverste i förbundsarmåen än konung Georgs löjtnant, men att risken man löper är stor. — Det kommer derpå an... — Man kan till exempel bli fusiljerad af engelska armeen. — Bah! Den är slagen och tillbakaträngd på alla sidor. — Jag vet väl ... men. — Nå låt höra era inkast, min kära löjtnant, yttrade sir James i det han satte sig på bröstvärnet. — Jag måste göra afseende på penningar. Man gör en slät figur med öfverste-epåletterna nir man ej har en fyrk. låt höra? utbrast han efter en stunds tystuad, jag tror att vi nu länge nog brukat omvägar med hvarandra, hvad erbjuder ni mig.