Göteborgsposten – 22 februari 1864, sida 1

följde sir James. Sedan denne med ett hastigt ögonkast öfvertygat sig om att ingen kunde höra honom, yttrade han med ett förbindligt småleende: — Framställde jag ej i dag på morgonen, att en person af er förtjenst minst borde vara kapten? — Jo verkligen, svarade Tobby. — Nåväl, jag misstog mig deri, fortfor sir James kallt. — Hur så? — En officer af er förtjenst bör vara öfverste. Löjtnant Tobby tog ett steg tillbaka. Han fästade på sir James en ängslig blick som tycktes säga: — Hvad ämnar ni väl begära af mig, som ni tänker köpa så dyrt? Men sir James fortfor med fullkomligt lugn: Engelska armån har en felaktig organisation, ty förtjensten är der alltid tvungen att gifva rum för börden. — Det är sannt, mumlade löjtnant Tobby. — Också är en officer som ni, hvilken har den olyckan att icke vara adlig, alltid dömd att tjena under något lindebarn, födt på en hertigseller pärs-stol. — Liksom er kusin till exempel. — Liksom min kusin, upprepade sir James. Det gamla Europa är ett fördomarnes land, min kära löjtnant. Man måste vara adelsman för att komma fram der. — Och vi som ej äro gynnade af slumpen vi äro dömda att tjena som slafvar, mumlade Tobby som nu började begripa.