Göteborgsposten – 20 februari 1864, sida 2

Danmark. Händelserna hafva under de senaste dagarne skridit så hastigt framåt och utvecklat sig, att de underrättelser de tyska tidningarne meddela förlorat mycket i sitt värde, om icke möjligen det kan vara pikant nog att se, åt hvilka osmakliga och svulstiga berättelser från krigsteatern de lemna rum i sina spalter. Af desto mera, om än sorgligt och bedröfligt, intresse är deremot att se, huru lumpet den organ, som påstår sig föra engelska nationens talan, Times, nu beter sig gentemot Danmark. Det är samma taktik, som den bladet följt i afseende på Polen och hvilken troligen Englands nuvarande regering äfven är sinnad att följa. Den kluttrar ned några ark papper och säger sig dermed hafva gjort tillräckligt. Så t. ex. förklarar det värda bladet för den 10 d:s till sina landsmäns uppbyggelse, att de i afseende på den dansk-tyska frågan gjort allt, hvad man billigtvis kan af dem begära, och att de, om saken äfven skulle aflöpa illa för danskarne, kunna i oskuld två sina händer. Tyskland, säger Times, skall nu sannolikt fasthålla vid att i nationaliteternas och folkrättens namn lösrycka hertigdömena från Danmark. Om det verkligen går så långt, måste vi trösta oss med den tanken, att vi, enligt den enda kloka och sedliga politiken, uppbjudit allt vårt inflytande, för att upprätthålla det trogna iakttagandet af fördragen. Sedan vi gjort vårt bästa, för att på fredlig väg lösa frågan, är vår uppgift slut. För England stå inga sådana intressen på spel, att det skulle föranledas uppgifva sin fredliga hållning. Tyskarne döma alldeles riktigt, då de säga, att öfverflyttandet af en fastlandsprovins från en provins till en annan icke är en sak, som kan rycka England ur dess neutralitet, och om äfven precedensfallet är vigtigt, så medgifva vi dock, att det våldsamma rubbandet af europeiska gränser, i hvilka utstakande England tog del, icke ålägger oss pligten, att taga parti för den angripna makten, utan lemnar oss fria händer, att rådfråga våra