Göteborgsposten – 20 februari 1864, sida 2

egna intressen. I föreliggande sall har England blott varit ett organ för de neutrala makter hvilka i förening ogillat tyskarnes beteende. Sedan det löst denna uppgift och sjort sitt bästa för freden, kan det lugnt åse förkastandet af sina råd!. Sådant språk för den allmänna meningens organ inom en stormakt uti nittonde århundradet! Det är, hvad man säger, lök på laxen för en organ, som förut, förordat Polens utradering från Europas karta! Men vedergällningens dagar randas äfven en gång för England De tyska tidningarne anse det nu för en lätt sak, att med den allierade armens refflade kanoner kunna intaga ej ellenast Fyen, utan äfven sända de preussiska och österrikiska örnarne ut öfver Sjelland och de öfriga danska öarne. Då vi ej fästa vidare afseende vid detta skräfvel och då vi, åtminstone tillsvidare, uppgifvit hoppet om att England skall häfsda sitt anseende och sin stormaktsheder, är deremot hvarje lifsyttring från Frankrike en tröst under dessa dagar. Man skrifver under den 10 d:s :från Berlin: Slutligen har den franska regeringen utträdt ur den reserv, som hon intagit gentemot förhållandena i frågan om hertigdömena, och detta med ett betydelsefullt steg. Hr Drouyn de Lhuys har neml. den 7 febr. genom transke gesandten vid preussiska hofvet låtit inför detta senare uppläsa en allvarlig och eftertryckligt affattad note till ministerpresidenten, hvari föreställningar göras med anledning af de proklameringar af augustenborgaren, som egt rum genast den preussisk-österrikiska armen beträdt den slesvigska jorden. Dessa töreställningar hafva tillochmed redan fått karakteren af en protest mot de territorialförändringar, som möjligen kunna afses med det nuvarande fälttåget i Slesvig. Jag vet icke, om franska regeringen äfven i Wien tagit ett sådant steg, men det har dock icke varit utan inflytande på de båda civilkommissariernas instruktioner.