Göteborgsposten – 20 februari 1864, sida 1

Zigenarnes Konung). Roman af Ponson du Terrail. En half timma derefter satte man sig till bords. Middagen var ej mindre kostlig än frukosten och jag såg åter den märkvärdiga grytan. Badet hade gifvit mig stark aptit. Jag slök maten. Likväl tyckte jag att ragun som vi fått på morgonen var bättre, och jag tror att en del af besättningen delade min smak, ty jag såg en stor mängd göra betydelsefulla grimaser. — Sergeanten var finare, sade kaptenen till doktorn. Doktorn betraktade mig leende. Denna blick och detta leende som framkallade munterhet hos besättningen gjorde mig ej klokare. Emellertid varseblef jag att artilleristen ej var tillstädes. Jag frågade kaptenen hvar han var. Denne utbrast i ett gapskratt och fyllde mitt glas; besättningen vred sig på bänkarne under ohejdade skrattsalvor; men ingen svarade på min fråga. Bayaderen höjde ögonen mot himlen med ett sorgset uttryck. — Oh! oh! sade jag för mig sjelf, allt det här börjar bli rasande besynnerligt. Från detta ögonblick upphörde jag att dricka för att ) Forts fr. N:o 40.