Göteborgsposten – 19 februari 1864, sida 3

Danmark. Bland allt det sorgliga, som den dansktyska kampen företer, finnas dock ljuspunkter, hvilka varmt tilltala betraktarens hjerta och sinne och måste ingifva honom, om möjligt, ännu större sympatier än törut för det lilla hjeltemodiga danska folket, som lefvor som en man för sitt sjelfförsvars ide, uppmuntrar de på krigsskådeplatsen befintliga unga männen, hyllar de tappre, gör Jens till hjelten i visor och dramer, anstränger alla krafter, för att tillfredsställa kårens tillfälliga behofver — ansträngningar hvilka göras lika ifrigt i den lilla småbarnsskolan för flickor, som i Åcomtessens gyllene boudoir. Det är denna yttring af lefvande fosterlandskärlek, af oförsvagadt mod i farans och äfven i den svåra motgångens stund, som utgör en förtröstansfull spådom om framgång och slutlig seger för Danmarks sak. Den ena dagen t. ex. kom underrättelse till Köpenhamn om att det 1:sta regementet, som höljt sig med ära under återtåget från Dannevirke, behöfde skodon och skjortor. Genast dagen efter var en komite bildad och inbjudning utfärdad till insamlingar, för att förse det kära 1:sta regementet, Köpenhamnarnes och Köpenhamnskornas stolthet, med dess nödtorft i detta fall, och insamlingarne pågå rikligen, nålarne äro i fart för att sy skjortor åt de tappra — ty de, som slåss så hjeltemodigt, skola väl ha skjorta på kroppen. En dag såg en från Slesvig fördrifven dansk tjensteman i Hamburg en afdelning danska krigsfångar draga genom staden. Kommen till Köpenhamn, utfärdar ifrågavarande tjensteman en inbjudning till allmänheten, att å universitetssalen afhöra af honom berättelser öfver vissa omständigheter vid Dannevirke, som han upplefvat. Tillträdet kostar 2 rdr sv., och inkomsten är anslagen till tröst och uppmuntran åt de danska krigsfångarne i Tyskland. Det skall naturligtvis icke saknas åhörare. — Och många äro dessa inbjudningar af alla slag, som stå att läsa hvarje dag i de danska tidningarne (vi ha hemtat ofvanstående tvenne ur ett nummer), för anskaffande af än ett, än ett annat dels åt den för landets försvar kämpande armeen, dels åt krigarnes efterlemnade eller hemmavarande fattiga mödrar, hustrur, systrar eller barn. Kort sagdt, det är en ström af den varmaste fosterlandskärlek, som i dessa farans dagar pulserar genom den danska nationen. Väl svann hädan en poetisk drömbild med fallet af Thyra Dannebods vall, det var en illusion, som något hårdhändt refs isönder; men — och derpå känna vi den sega stammen igen — hvarje dansk ler nu åt motgången, spottar i näfven och tar bättre tag; det gäller en mera förtviflad kamp, och han skall stånda den. Han vet, som salig Brinck sade om borgareståndet, att han har hela Europas ögon fästade på sig, och det ögondlicket får ej försummas, det skall väl begagnas af nationen.