Zigenarnes Konung). Roman af Ponson du Terrail. Man utropade un: — Har icke kommendanten, som betraktade fartyget genom ein tub, sagt att matroserna äro avarta? — Jo, avarades det. — Nåväl! det är blott till skenet, fortfor rolighetsmakaren. De äro icke mer negrer än ni och jag; men de måla sig svarta för att dölja sin afskyvärda passion; ty hvar och en vet att negrerna ej kunna äta menniskokött. Mina stackars vänner, saken är utan allt tvifvel, de ha uppätit kapten Asburthon. Denna försäkran mötte dock några tviflare. — Jag skall berätta er hvad som hände mig ombord på denna förbannade brigg, återtog Patrick, och ni skola döma sedan. Den cirkel som bildat sig kring irländaren blef ännu trångare och Patrick återtog: — Jag var marinsoldat i garnison i Calcutta, ett land der det är förtvifladt hett. Som man icke kan gå ut om dagen, tager man sin skada igen om natten och schoultrys — ett slags värdshus — äro ej tomma innan dagen inbruey) Farta fr. N:o 40.