Göteborgsposten – 18 februari 1864, sida 2

— var lugn; lyktan skall åter tändas tio minuter derefter. — Då är allt bra, sade generalen. — Ja, yttrade sir James, såvida ni kan finna ett medel att föra mig tillbaka till fastet, en i och för sig ganska simpel sak, men mycket svår om man tänker efter det man ej bör få veta att jag varit här emedan det skulle synas, minst sagdt, besynnerligt att den amerikanske generalen släppt mig lös, isynnerhet då jag gjort en rymning förut; jag måste derföre fara öfver på en engelsk båt. Generalen syntes öfverlägga. — Jag har här, yttrade han slutligen, en desertör från Robert Stuart. — Mycket bra! — Hun kom hit på en julle från sitt fartyg och har ställt sig till mitt förfogande. Jag är öfvertygad att denne mun skall göra hvad man ber honom om för penningar. Det är en mulatt. Namnet Robert Stuart är måladt i aktern af jullen. Ni kan spinna ihop någon historia och bege er tillbaka i denna farkost. Generalen ropade Jos som höll sig vid ingången till tältet. — Hvar är mulatten? frågade han. — Jag skall straxt föra honom till ers nåd, svarade J086. Några minuter derefter, såg sir James inträda i tältet en stor och kraftigt bygd man med mörk hy, men som hvarken hade de tjocka läppar eller det ulliga hår, hvilka tillhöra negerracen: emellertid talade han negerspråket,