Göteborgsposten – 18 februari 1864, sida 1

gnaterna mest, kommendörerna dernäst, och presterna så litet att det nästan är skam att tala omet. Från början af Januari månad har rådman Björck tillträdt sin nya befattning såsom verkställande direktör i Riksbanken, ett ganska kinkigt uppdrag under nuvarande förhållanden. Förut hade banksekreteraren ett stort, alltför stort inflytande på fullmäktige, särdeles inom det administrativa och befordringsområdet. Han styrde i vissa fall enväldigt och med jernspira; han var följaktligen icke älskad af de äldre tjenstemännen, och fruktad af de underordnade. Ifrågasattes någon reform som han ej föreslagit, så möttes verkställigheten af stora svårigheter. Nu är allt detta på god väg att upphöra. Rådman Björck tillbringar sin mesta tid i banken, är tillgänglig för alla, vänlig mot alla, hör på alla, pröfvar noga innan han föreslår något och utarbetar en mängd nya instruktioner, som mottagas med belåtenhet. Med få ord sagdt: en ny god anda har införts i det gamla machineriet, gubbarne ha föryngrats och de unga arbeta i hoppet på bättre tider. Måtte nu blott rådman Björcks helsa och krafter räcka till! Det Philip Maasska tryckfrihetsåtalet kontra Aftonbladet tog, såsom bekant är, en snöplig utgång för bemälde hr Maas. Men mindre bekant torde vara att v. häradshöfd. L. Möller före juryns sammanträde högtidligt förklarade: att ingen hederlig juryman kunde fria Aftonbladets redaktör. Oturen ville dock att icke ens de af Maas-Möller valda jurymännen fällde, och det kan kallas en dekonfityr med besked. v. S.