Göteborgsposten – 13 februari 1864, sida 2

egaeC lugu OCH KålIDIOOISHCI, unger omständigheter, hvilka lätt kunde bringa andra ur fattningen. Proklamationen hade emellertid begagnats till att leda tanken derhän, att utfärdarne af densamma stått i förbindelse med generalerna och utöfvat inflytande på det inom krigsrådet tattade besiutet. Han hade i Slesvig haft 8 ansträngande dagar, och han trodde, att han gjort sin pligt; han hade derföre efter riksdagssammanträdena på söndags eftermiddag begifvit sig hem, för att unna sig några få timmars hvila; han hade dock snart väckts af ropen, ned med landsförrädaren! åt helvete med den svarta själen 0. 8 v. Han ville tillstå. att han icke kunde vredgas deröfver, emedan dessa rop endast kunde härleda sig från den smärtsamma känsla, som bemäktigat sig folket vid underrättelsen om Dannevirkeställninges uppgifvande, men han kunde ej heller neka till, att han ej gerna kunde återhålla sitt ogillande öfver dem, som voro den allmänna meningens ledare och framkallat denna stämning. Inom folketinget replikerade hr Bille, å pressens vägnar konseljpresidentens utfall, anmärkande bl. a. att hvarken pressen eller folket kunde på förhand känna till ett missförstånd, hvilket ministern sjelf några minuter förut omtalat etc. Dagbladets korresp. i Sönderborg meddelar derifrån, att konungens ofvannämnda proklamation till armeen först d. 8 d:s upplästes för trupperna derstädes. Proklamationen är något förändrad, daterad d. 8 febr., underskrifven af konungen, men icke kontrasignerad. Punkten om, att det ej finnes något hopp om främmande hjelp är utesluten. De danska tidningarne äro nu mindre häftiga i tonen och synas vara ense om, att frikänna Monrad från hemliga intriger, men beklaga deremot enstämmigt, att det finnes krafter, som han ej kan råda öfver. Från krigsteatern meddeia de i går anlända danska tidn. intet nytt. I detta hänseende är allt, genom telegrammer till Göteborgs-Posten, förut bekant. Deremot framgår af de tyska berättelserna derifrån, att äfven träffningen vid Bustrup d. 3 d:s varit af en mycket allvarlig och blodig art. General Wrangels rapport lyder sålunda: Högqvarteret Damendort, d. 4 febr. 1864 kl. 8: 10 min. sörm. Till H. Mt. konungen i Berlin! Avantgardet till den k. k. österrikiska kåren under fältmarskalkslöjtn. von Gablenzs personliga anförande marscherade i går, jemte den k. preussiska gardesdivisionen fram mot Slesvig. Brigaden Gondrecourt angrep med stor beslutsamhet de mellan Lottorp och Geltorp uppställda danskarne, kastade dem tillbaka efter ett trenne gånger upprepadt bajonettanfall och stormade Kongshöi vid Öfra Selke; en refflad kanon eröfrades af 18:de jägarebataljonen, och trupperna trängde fram ända under Dannevirkes kanoner. General Gondrecourts och hans brigads tapperhet är upphöjd öfver allt beröm. Förlusten är ej obetydlig, 4 officerare och ca 100 man öro döda; jag såg 80 danska fångar. Storhertigen af Mecklenburg var efter stormningen på Kongshöi, som nu besköts från skansarne, för att genast bese platsen. Ett telegram från Rendsborg till Hamburger Nachrichten angifver, att striden om byn Jagel kostat brigaden Gondrecourt 400 (?) döde och särade. Det åttonde kompaniet af regementet Martine blef nästan alldeles upprifvet och förlorade i döda och sårade 18 officerare samt 148 underofficerare och soldater. Enligt alla underrättelser, äro alla lasaretterna i Eckernförde och öfver hela Holstein redan ötfverfulla med sjuka och sårade. Det är tydligt, att en massa sjuka måste förefinnas, eftersom de preussiska trupperna i 3 nätter måst bivuakera på bara marken vid Kosel och derigenom lidit utomordentligt af det våta och kalla vädret. Provianteringen utgör föremål för klagan, och det tillochmed klagas högt öfver brist på lifsmedel. Parisertidningen Patrie innehåller från Tyskland ett märkligt telegram, som lemnar upplysning om tyskarnes planer, innan Dannevirke uppgass: Den preussiska armeen skall forcera Mysunde och afskära danskarne från hafvet, under det österrikiska armeen sysselsätter dem i centern. Om denna plan lyckas, är danska armeen förlorad. — Angreppet mot Mysunde lyckades icke första gången, men Slien kunde öfvergås ätven på andra ställen. Österrikarne ryckte i centern frant och blefvo ej tillbakakastade vid Bustrup såsom förut uppgifvits. De behöllo sin intagna position Kongshöi. Det var således hög tid, att danska generalerna fattade ett beslut — de föredrogo att rädda armen framför att möta det väntade angreppet å flera punkter på en gång. Till samma tidning skrifver under d. 1 d:s en korresp. från Kiel bl. a.: Hvad som bidrager till att göra det kris som Tyskland påför Danmark ännn för