Göteborgsposten – 12 februari 1864, sida 1

sten var i stor uniform och hade nyss gjort morgonrunden i fästningen. Min kära kusin, sade han, om ni vill i mitt sällskap upystiga på förskansningarne, skall ni få se en syn som skall förnöja ert öga. — Hvad då, hr markis? — Kom, skall ni få se. Sir James följde Roger och båda två stego upp i det högsta tornet, som om natton tjenade till vakttorn. — Se! sade Roger i det han utsträckte handen mot sjön. Inom en timma skall kanonen dundra. Det markisen hade att visa sin kusin var en eskader af kanonslupar, hvilka lagt sig i den lilla viken som beherrskades af fästet. — Ah! utbrast sir James, redan! rebellerna förlora ej ti iden. — För fan! utropade Roger i det han med ena handen slog mot en kanonmynning, jag tycker mera om detta! Vi började få särdeles ledsamt här. Sir James räknade oroligt kanonsluparne i det han sade för sjelf: — Detta var ej hvad jag öfverenskommit med Jack son om. Hvad vill det här säga? — Affären blir het! fortfor Roger med entusiasm. Man skall kanhända här och der göra några hål i våra befästningar, men våra stora fästningskanoner gå längre än Jonathans små kanonader. På ett tecken af den unge öfversten höjdes engelska