Göteborgsposten – 10 februari 1864, sida 1

zigenarnes Konungkb). Roman af Ponson du Terrail. — Huru har ni fått dessa nyheter? — Ni vet att min kusin, sir James Asburthon, som gått in i armöen igen är general Hamiltons adjutant. — Ja, öfverste. — Jag skickade i går en af mina officerare, löjtnant Lionel, till honom. Lionel begaf sig åstad i en båt med tre man; han hade befallning att deltaga i bataljen och komma tillbaka så snart segern började luta åt vår sida: Lionel har ej återkommit. Det var öfverenskommet med min kusin att om de kungliga trupperna blefvo herrar öfver sjöns norra strand skulle stora eldar upptändas för att förbereda oss. Som ni ser är natten mörk och ej ett ljus lyser vid horisonten, ehuru kanonen tystnat för längesedan. — Nåväl! sade kaptenen, vi skola försvara oss! — Ja! återtog Roger i det han reste sig och gjorde en energisk åtbörd, vi skola affyra vårt sista skott, jag skall låta döda min sista soldat och sjelf sätta eld på kruttunnan, för att spränga fästningen i luften, heller än att gifva mig. ) Forts. fr. N:o 32.