Göteborgsposten – 10 februari 1864, sida 1

som låg gentemot Vestern emellan de öar som befinna sig i den inre delen af sjön. Kapten Rabbe gaf befallning att båten skulle fastsurras vid sidan af en stor kanonslup. i hvars förstäf en lång kanon stack fram. De gingo uppför trappan, företrädda af soldaten med lyktan. — Kommen in till mig, mina herrar, sade öfversten i det han vände sig till sin kusin och kapten. — Jag har med mig vigtiga depescher till er, yttrade sir James då de befunno sig i en lönngång som förde till kommendantens rum. — De måste i sanning vara mycket vigtiga då ni vågat er ut på Eriesjön i en så bräcklig farkost under en sådan natt. — Mina depescher äro här, sade sir James i det han pekade på ett litet blyfodral som hängde kring haus hals. Om jag blifvit tagen af fiendtliga kryssare skulle jag ha kastat dem i sjön, der de säkert ej skulle kunnut söka upp dem. — Men hvarifrån kommer ni? — Jag lemnade vid solnedgången briggen Emerald-, ombord å hvilken nu befinner sig lord Hamilton och hans stab. — Nederlaget har då varit fullständigt? — Ack ja! suckade sir James. Det enda jordstycke konungen har qvar vid sjöstranden är det fäste hvars försvar är anförtrodt åt er. — Jag skall också försvara det med min sista blodsdroppa! utropade Roger med ridderlig hänförelse. (Forts.)