Göteborgsposten – 9 februari 1864, sida 2

— Var god tag er värja och kappa, min herre, och följ mig, vi skola göra en nattrund. Kaptenen lydde. Fästet var vidsträckt, af bastant byggnadssätt och skyddadt af kanonkulorna genom jordverk. Öfversto Roger hade ställt utanför dörren en soldat som bar en lykta och två dragoner, hvilka brukade åtfölja honom på nattrunderna. Han gjorde tecken åt den förste att gå förut, åt de två andra att följa på tjugo stegs afstånd och fattade kaptenen förtroligt under armen i det han yttrade: — Låtom oss uppstiga på förskansningarne. Kapten Rabbe var en gammal krigare af utmärkt tapperhet och bepröfvad trohet, på hvilken Roger visste sig kunna lita. Utom sina ordinarie befattningar hade kaptenen om händer den inre förvaltningen eller med andra ord inseendet öfver lifsmedlen och ammunitionen. Roger bad kaptenen sätta sig på en kanonlavett på tretio stegs afstånd från en skiltvakt och sade: — Låtom oss tala om allvarsamma saker. Vår ställning är dålig; våra kommunikationer äro afbrutna, med general Douglas i vester, med general Firth i öster; vår garnison utgör blott trehundra man... — Bakom förskansningar, svarade kaptenen, det uppväger tvåtusen. — Tror ni att fästet är ointagligt från landtsidan? — Ja, det är omöjligt att gräfva löpgrafvar i en så bergig mark. — Nå, än från sjösidan? Kaptenen sänkte tonen.