Göteborgsposten – 6 februari 1864, sida 1

— vänta då. Man kan ej göra upp med mig annat än på ett vilkor. — IIvilket då? — Det är att du reser med och går öfver till de upproriska amerikanarne. — Jag förstår icke, sade Nino. Förklara dig tydligare. — Fördöme mig om jag sjelf förstår bättre. Det blir hans sak som vill taga oss i sin sold. — Nåväl! sade Nino, antag! Det är längesedan jag varit till sjös; jag längtar efter att få segla. — Så mycket mer, tillade Jose, som vi ej längre äro säkra i London och läfteligen en af dagarne kunna få göra bekantskap med Tyburns galge. — Men, återtog Niino, hvar träffade du din klient? — I Wapping för en timma sedan. Han var maskerad. Jag har stämt möte med honom till i morgon. — Mycket bra, mumlade matrosgossen, som roade sie med att göra inskärningar i bordet med sin knif. Jag känner den maskerade mannen och tror mig äfven veta hvem den ifrågavarande öfversten är. Sir James är en stor politiker och en riktig skurk. Om Roger ej är den rättmätige arftagaren, hvilket jag kan sluta till af de besynnerliga ord min högtärade onkel yttrat, skall sir James bli mig till stor nytta och förträffligt arbeta sin andre kusin Lionel i händerna, om hvars tillvaro han är okunnig. De två portugisarne tömde sina ölmuggar och Jose yttrade till Nino: