Göteborgsposten – 6 februari 1864, sida 1

———2—a —4 ————5 De mörka, hotande moln som så länge betäckt den politiska himlen ha ändtligen urladdat sig. De första skotten äro vexlade, de första offren stupade, men ännu äro blott de första scenerna utagerade till kanske endast prologen af ett stort europeiskt skådespel. Hvem vet huru intrigen kan komma att knyta sig, hvilka de medspelande komma att bli och om de skola kunna sätta sig in i rollen utan att allt för mycket behölva anlita sufflören? Nu gäller att ha reda på sina repliker och icke af något tissel och tassel bakom kulisserna låta bringa sig ur fattningen. Göteborgs skarpskyttekår har på sin senaste sammankomst gilvit en vink i detta hänseende, som för mången kanske kan vara vigtig nog. Ifrån och med i förrgår är neml. utträdet ur kåren i så måtto försvåradt, att ansökningar härom först skola prötvas af kårens nämnd. Lika öfvertygade som vi äro, att man härvid kommer alt gå rättvist och humant tillväga, lika öfvertygade äro vi ock att ingen utan särdeles trängande skäl skall begagna sig af den möjlighet som ännu erbjuder sig att draga sig ur spelet, ty om krig skulle utbryta är allt afskedstagande omöjligt. Göteborgs skarpskyttekår var främst i ledet då det gällde den fosterländska idcens upptagande, låtom oss hoppas att den äfven skall blifva det nu, då det ser ut som om det kunde bli fråga om att gå from sounds to things. Men — sannerligen ha vi icke nu också blifvit smittade af manien för dagen att politisera, :y hvart man går hör man endast: Iar ni hört det sista telegramet? Nå, hvad säger ni om drottning Victorias snöpliga tal i Parlamentet och hr P:s lyckade på Bloms sal? etc. ete. — allt saker som i närvarande ögonblick intressera för att i nästa sjunka tillbaka i glömskan för en annan, en vigtigare nyhet. Ja, vi se till och med damerna skjuta den äktenskapliga politiken åt sidan för att med ifver och intresse följa de stora frågorna för dagen. Kanhända randas snart den tid då krigets härjande dämon äfven hos oss griper in i familjelifvet och med skoningslös hand söndersiiter dess ljufvaste, dess starkaste band. En högtidsdag och ovanlig fest inom samiljelifvet — den härd, vid hvilken dock allt stort, ädelt och för samhället gagneligt fostras — ett guldbröllop, har, som redan blifvit nämndt, under veckan firats inom detta samhälle. Vi äro i tillfälle att omtala några närmare detaljer rörande den glada festen. Det vördnadsvärda paret hade på aftonen glädjen att se en talrik samling af lyckönskande vänner hos sig, och öfverraskades vid sitt inträde genom en smakfull dekoration föreställande ett litet tempel, omgifvet at rika grupper af blommande växter. En letvande krans af täcka små barnbarn, alla klädda i röda florsklädningar och unga flickor i hvitt med röda skärp (danska färgerna) omgat den vackra taflan. Kyrkoherden vid Christine förs:s svenska afdeln. prosten Lamberg, föreslog i ett särdeles lyckadt och högtidligt tal de lyckliga makarnes välgångsskål, hvarjemte verser af Maximilian Axelson afsjöngos. När derefter dansmusikens sprittande toner lockade ungdomen med sin alltid magiska kraft. såg man det gamla paret sirven våga sig in i de muntra hvirflarne. Lyckliga de, som blifvit så mildt behandlade af den makt, för hvilken vi alla måste böja oss — Tiden. Tempus fugit, tiden ilar, är den temligen bombastiska benämningen på en liten, ganska ändamålsenlig pjes, hvilken finnes exponerad på harvarande museum. Säkert vet mången af erfarenhet huru obehagligt det är när man bon grå, mal gre måste stiga upp på en viss, bestämd timma, och oupphörligt vaknar, tän———— — — 2