Göteborgsposten – 6 februari 1864, sida 1

De stego upp i vagnen och matrosgossen yttrade till bayaderen: — Är du fullkomligt säker på att den man du såg på morgonen är densamme som stulit skatten? — Jag skulle kunna svära derpå vid Wichnus stora gudabild, svarade hon. Det finnes i hela verlden ingen mer än han som har en sådan blick. — Det är bra! svarade matrosgossen. Må din hand ej darra och du skall vara hämnad! Vagnen rullade hastigt bort och stannade enligt matrosgossens anvisning vå Sanct-Georgsgatan, den största och folkrikaste gata i White-Chapel. Der lät matrosgossen bayaderen stiga ur, betalte kusken och lät honom fara. Sedan fördjupade han sig tilllika med sin besynnerliga följeslagerska i en labyrint af trånga och mörka gator. Love-Lane var ett förskräckligt röfvarnäste, midt uti hvilket befann sig ett kyffe snarlikt det de kommit ifrån. En smutsig lykta hängde öfver porten och vid dennas sken kuade man läsa orden: John Bird, Tavern. — Det är här, sade matrosgossen. Bayaderen gick att huka sig ned nära orten i en mörk fördjupning med sin dolk i handen. — Jag skall vänta tills han går in eller ut, sade hon. Matrosgossen stödde sig mot muren några steg derifrån. I detta ögonblick trädde tvenne män in i LoveLane från motsatta ändan. (Forts.