Göteborgsposten – 6 februari 1864, sida 1

— Vi gå nu och se på domstolen! Hvilket ville säga detsamma som: Vi gå till Rättvisans Krog. Men matrosgossen blef ej länge ensam. Jonglören och bayaderen ankommo. Jonglören var drucken; han såg ej matrosgossen och gick att sätta sig i ett hörn med hufvudet i händerna. Bayaderen betraktade matrosgossen med likgiltiga blickar. Denne gjorde ett tecken åt henne att komma och sätta sig vid hans bord. Hinduiskan lade ifrån sig sin tamburin och sin flöjt och närmade sig. — Du känner då icke igen mig? frågade matrosgossen. Hon såg på honom, darrade och lät höra ett utrop af öfverraskning. Men han lade ett finger på läpparne. — Tyst! sade han, jag vet hvar guden Sivahs skattplundrare är. Kom! Jonglören hade insomnat, öfverväldigad af ginruset. Matrosgossen tog bayaderen vid handen och ledde henne ut ur krogsalen. När de kommit på gatan tillade han: — Jag vet hvar din fiende bor. Jag skall visa dig hans dörr. Du skall invänta honom. Afståndet är stort emellan Wap;ing och White-Chapel. Vid yttersta ändan af gatan såg matrosgossen en hyrvagn fara förbi. Han gjorde ett tecken åt kusken att stanna.