Göteborgsposten – 4 februari 1864, sida 1

ga gemål icke i verkligheten dog i Ryssland, utan med några pålitliga vänners hjelp blef törklarad död och att en vaxfigur blifvit begrafvon i hennes ställe, allt på det hon skulle undslippa sin ovärdige makes tyranni. Historien förtäljer vidare att då hon ej vågade sig tillbaka till sin tamilj, af fruktan för den mäktige czaren, flydde hon öfver till Amerika, giste sig der med en fransk grefve dAubant, återvände vid hans död till Europa, nedsatte sig för någou tid i Paris, i förstaden Montmastre, och dog slutligen i Brissel vid sjutioåtta års ålder. Den sålunda lemnade berättelsen är mycket omständlig, och de som intressera sig för ämnet kunna läsa den i besagde journal, tillika med en officiel vederläggning af ryska regeringen, hvilken afgafs i Maj 1778 och som ryske ministern för utländska ärendena ansåg nödvändigt att adressera till journalens utgifvare. Det är intressant att iakttaga det den punkt, i afseende på hvilken den ryske diplomaten synes mest misstrogen, icke är att den döda prinsessan kommit till lif igen, utan att hon skulle nedlåtit sig att gifta om sig med en icke furstlig person. Trots den tragiska flnalen till den första familjeförbindelsen emellan huset Romanoff och Tysklands regerande furstar, fullföljdes systemet och ledde, liksom i andra fall, till en komplett substitution af teutoniskt blod i stället för den infödda regentslägtens. I Peter I:s testamente blefvo hans två döttrar, afkomlingar af hans förbindelse med Katharina, befallda att gifta sig med tyska furstar; och ehuru den yngre af dem, Elisabeth, undslapp en föreslagen förening med den illa omtyckte Anton Ulrich af Braunschweig, så måste dock Anna, den äldre, gifva sin hand åt hertig Fredrik IX af Holstein Gottorp, som härigenom blef grundläggaren af den nu i Ryssland regerande kejserliga familjen. Det tyska blodet i denna familjs ådror har blitvit förstärkt genom hvarje ny ingången förbindelse, och detta icke blott hvad beträffar familjens hufvudmän utan äfven alla andra medlemmar af densamma. Den manliga grenen af Romanoffarne utslocknade med Peter I, och den qvinliga med hans dotter Katarina, efter hvilkas tid Rysslands beherrskare varit al nästan rent tyskt blod. Sonen af Peters äldsta dotter Anna och hertigen at Holstein Gottorp besteg tronen blott för att kastas från densamma af sin egen hustru Katharina af Anhalt Zerbst, dotter till en fattig officer i preussisk tjenst, men känd i historien som Katharina II. Icke så få af Katharinas egenskaper kunna upptäckas hos alla hennes efterträdare och rättfärdiga till en viss grad att några skriftställare gifvit dynastien benämningen Anhaltlerbst i stället för Holstein Gottorp. Katharinas son Paul blef fader till tre kejsare och tarfader till den fjerde, Rysslands nuvarande beherrskare. Alla dessa följde noggrannt Peter I:s föreskrift att ingå giftermål i tyska regentfamiljer. Czar Paul gaf sin hand först åt en prinsessa af Hessen-Darmstadt och sedan åt en prinsessa at Wärtemberg, hvars son och efterträdare Alexander I gifte sig med en prinsessa af Baden; den följande kejsaren, Constantin — Rysslands sjelfherrskare under loppet af en vecka, från d. 1:ste till den 9:de December 1825 — gifte sig med en prinsessa af Saxen-Coburg; hans efterträdare Nikolaus tog en dotter till konungen af Preussen till gemål; och slutligen erhöll den nuvarande kejsaren, Alexander II, liksom hans farfader, en prinsessa af Hessen-Darmstadt till äkta. Endast en af suveränerna öfversteg den utstakade gränsen för furstliga giftermål, hvarför han fick plikta med förlusten af sin krona. Det är nemligen visst att