Göteborgsposten – 4 februari 1864, sida 1

— dAäAäAä D — — större och större isolering. Det sista af dessa gittermäl, hvilket var nära att sätta hela Europa i lågor, föreningen mellan Ludvig Filips yngste son och drottningens af Spanien syster, har ej haft ringaste politiska resultater. Det har blott förvandlat en mycket fredsam fransk prins till en beskedlig spansk grand och landtadelsman, med lika litet utsigter till att få regera öfver halfön som den vackre gardisten Munoz, hvilken i rättan tid tog upp en handske åt Ferdinand den sjundes gemål och i belöning erhöll en kunglig enkas hand, sedan hon sörjt sin man i jemnt och nätt tio veckor. Den enda direkta förbindelse som i närvarande ögonblick existerar mellan Spaniens konungahus och de andra krönta hufvudena i Europa är föreningen mellan titulärkonungens ynsta syster, insantinnan Amalia, och prins Adalbert af Bayern, Maximilian den andres yngste broder. Om kungliga giftermål ej ha bragt Spaniens tron i händerna på Frankrikes yngre Bourboner, så ha de förnyade gittermålen mellan medlemmarne af Italiens konungahus och dem al huset Habsburg-Lothringen ännu mindre törmått närma Italien till Österrike, eller ens förekomma en strid på lif och död mellan herrskarne öfver de båda nationerna. Kriget har haft till följd att de fordom så talrika giftermålen mellan regenthusen i Turin och Wien blifvit åtminstone för närvarande afbrutna. Föreningen mellan Victor Emanuels äldsta dotter och prins Napoleon var sannolikt till en viss grad föranledd af tvång; men hans yngsta dotters förening med konungen af Portugal var tydligen ett frivilligt steg i ny riktning och såsom sådant välkommet i båda länderna. Det visar sig att öfverhufvud mycket mera vigt tillägges de furstliga samiljernas slägtförbindelser i södra delen af Europa än i den nordliga. Mot den sist aflidne konungens af Preussen giftermål med en romersk katolsk prinsessa gjordes knappt en anmärkning äfven af de mest nitiske tyska protestanter; och ehuru den ojomförligt största delen af Bayerns solk utgöres af isriga katoliker protesterade de ej det ringaste mot den nuvarande suveränens giftermål med en kättersk prinsessa. andra sidan är det nästan antagligt att ett giftermål mellan en konung eller drottning af Spanien och en protestant skulle åstadkomma en revolution; och det är tvifvel underkastadt om all den popularitet Victor Emanuel i närvarande ögonblick innehar vore tillräcklig att hejda den flod af missnöje som oundvikligt skulle frambryta, ifall han åter utvalde en österrikisk prinsessa till sin maka. Hvilket inflytande denna känsla har, synes af de sista händelserna i Grekland. Det är otvifvelaktigt att grekerna antaga och välkomnade sin nye unge konung, hufvudsakligen på den grund, att han var en broder till prinsessan af Wales, den blifvande drottningen af England. De skulle, utan tvekan, hafva föredragit prins Altred, men antogo prins Georg såsom åtminstone beslägtad med Storbritanniens regenthus. Det värde de satte på denna slägtskap gällde till och med mera än den kännedom de bättre underrättade bland grekerna måste hafva haft, att den nye monarken i verklig: heten ej var annat än en landsman till deras högligen afskydde ex-konung Otto. Huru den stora germaniska regentfamiljen så småningom med sig införlifvar den civiliserade verldens alla öfriga furstefamiljer, framstår särdeles klart i Portugals nyare historia. Medlemmarne af det regerande huset Braganza ingingo under flere generationer gittermålsförbindelser med Bourbonerna i Frankrike och Spanien. Då drottning Maria II kommit till den ålder att hon borde utvälja en gemål, kunde de stora makternas afundsjuka