Göteborgsposten – 3 februari 1864, sida 3

och det upplystes att larsson föregående aftonen från det fartyg der han var sysselsatt med kol-lossning. medtagit 2:ne större stycken stenkol, hvilka hustrun senare på aftonen sågs sysselsatt med att söderslå. Kolet hade begagnats till eldning och spjellet blifvit förtidigt stängdt. Då en af Larssons kamrater, som undrade öfver hans dröjsmål att infinna sig vid arbetet, begaf sig hem till hans bostad, befanns han död. Då intet antydde att olyckan uppsåtligen genom eget eller andras förvållande tillkommit, förklarade poliskammaren intet hinder möta för de båda likens jordande genom vederbörande presterskaps försorg. — Trettonårige gossen Henrik Pettersson, boende hos sin moder i huset 37 vid Bergsgatan i Haga, var igår jemte sin moder inkallad till poliskammaren, emedan han den 29 sistl. Jan. utanför Koopmans värdshus vid Wallgatan ur en ölvagn tillgripit dels tomma dels fyllda ölbuteljer. Gossen uppgaf att han begått tillgreppet i samråd med 4 andra pojkar, hvilka han namngaf, under det drängen på några ögonblick aflägsnat sig för att inbära ett par ölkorgar. Utkommen märkte han tillgreppet och satte efter de små tjufvarne, men kunde endast få fatt på Henrik Pettersson. Bland de namngifna pojkarne befinna sig ett par, hvilka flera gånger förut genom sina djerfva och upprepade stölder omakat polisen. Den bestulne drängen uppgaf att dylika gynnare ensamt under innevarande vinter tillskyndat honom en förlust af 20 rdr. De 4 andra deltagarne i tillgreppet, hvilka enligt Henrik Petterssons uppgift urdruckit ölet och sedan försålt buteljerna, komma att inkallas till den 9:de d:s, till hvilken dag målet uppsköts. — Kronobåtsmannen N:o 184 Grass, häktad och villtalad för stöld af åtskilliga kronopersedlar från båtsmannen Lundby, var igår ånyo inställd till förhör i poliskammaren. Till detsamma hade den bestulne båtsmannen infunnit sig och igenkände kronokavajen som sin, äfvensom den blå ylleskjortan, hvilken Grass försålt för 2 rdr till en dräng hos jernhandlare Lundgren, men som nu inlemnats till poliskammaren. Om förloppet vid tillgreppet berättade Lundby, att han natten till den 27 sistl. Jan. vid 12-tiden hört ett buller i ett rum, liggande intill det der han och hans hustru befunno sig. Lundby hade stigit upp och tändt på ljus, men hade ej sett nogare efter, då han trodde bullret härleda sig från kattorna. Då han följande morgon kom ut ur stugan fann han utanför fönstret till kammaren, hvilket blifvit utbrutet, 1 korttröja, 1 par skor, 1 klälning samt ett förkläde ligga utanför fönstret. Samtlige persedlarne voro nedmjölade, hvaraf han föranleddes antaga det Grass med en stake, hvarpå en krökt spik blifvit fästad, framfiskat samtliga persedlarne, dervid de släpat öfver ett straxt inom fönstret stående mjöltråg. Fönstret var så litet att Grass omöjligen kunnat komma in derigenom. Detta besök hade ej varit det enda Grass den natten företagit sig. Trenne i Samma grannskap boende båtsmän med de konstiga namnen Trafvare, Målare och Dragg hade samma natt haft påhelsning af honom, dervid rutor i deras torgstugor blifvit utslagna, utan att Grass likväl lyckats komma åt nägot. Grass, som nu tycktes hafva besinnat sig och insett ändamålslösheten af att neka, vidgick tillgreppet från Lundby samt att det skett på sätt denne antagit, äfvensom han erkände nattbesöken hos Draggen, Målaren och Trafvaren, men uppgaf till sitt urskuldande att han varit drucken. Då Lundby stigit upp och tändt ljus hade Grass blifvit rädd och tagit till flykten utan att gifva sig tid att medtaga de utanför hittade kläderna. De båda tillgripna byxparen hade han gömt emellan ett par stenar i det till hans torp hörande haget, men kavajen och skjortan medtogos till staden för att asyttras. Kavajen såldes, som förut nämnts, till skepparen Rosenbäck, hvilket föranledde hans häktande. På St. Badhusgatan hade han antastat jernh. Lundgrens dräng och utbjudit ylleskjortan. På drangens fråga, om han, som var båtsman, hade rätt att afyttra kronans persedlar, svarade Grass, att när båtsmannen inlöst sina persedlar egde de rätt att göra med dem hvad de ville, hvarpå köpet, likväl i närvaro af vittne, uppgjordes. ! Poliskammaren öfverlemnade målets vidare behandling till Hisings häradsrätt och kommer Grass att qvarsitta i cellfängelset. För att få reda på de gömda persedlarne skulle Trafvare, Målare och Dragg någon dag taga honom med sig öfver till Hisingen, och att döma af deras miner och yttranden kommer ej Grass att slinka sig ifrån den bevakningen. — Drängen Olaus Olsson, som någon tid, doek utan att vara laga stadd, varit i tjenst hos handlanden Johansson vid Torggatan, stod samma dag infor poliskammaren, angifven för stöld af en dunke innehållande en kanna bränvin, äfvensom misstänkt för tillgrepp af en portmonnä innehållande mellan 6 och ! 7 rdr. Emot egarens uppgift att dunken legat i en säck i en på Johanssons gård stående kärra, påstod sig Olaus Olsson ha hittat den på sjelfva gården. Innehållet hade han supit ut det var rena sanningen det— och der han stod bredbent och rödmosig, med händerna i sidorna och bondluggen ner i ögonen, stolt valkande sin tuggbuss, tycktes dunkens innehåll ännu ej ha dunstat bort Handlanden Johansson upplyste att Olaus ej gjort mine af den minsta kännedom om den bortkomna 4 bunken och att han deltagit i letandet efter densam-J ma. Då Johansson sedermera sett en dylik dunke i Olaus Olssons förvar hade denne sagt den vara sin . egen, oaktadt den sedermera just befanns vara den bortkomna. Äfven uppgaf Johansson att Olaus er-I känt sig ha tagit dunken ur kärran — Ja, det var jag egentligen dum som erkände någon gäng— utbrast Olaus Olsson helt naiv:. Penningarne hade förkommit från hemmansega-A ren Anders Svensson från Tjörn, antingen inne i hr Johanssons bodkammare, der Anders Svensson jemte Olaus Olsson tillbragte natten till den 1:ste d:s, eller ock föregående aftonen inne i boden under det Svensson vexlade, dervid Olaus äfven var närvarande. ( Hr Johansson uppgaf att Olaus som söndagsmorgonen innehaft 12 rdr och att dessa varit hans egna, men att dessa påföljande dag ökat sig till emellan 17 6 och 18 rdr. För åtkomsten af denna tillökning kunde Olaus ej nöjaktigt redogöra. Han hade handlat med ostron och kalfskinn, dervid han sagt sig förtjenar 15 rdr. Han hade äfven på söndagen besökt Wallgrens värdshus, å Torggatan, der han spelat domino och sedermera i handlanden Betzens drängkammare nere på Sillgatan varit med om en liten oskyldig knack. Der hade åtskilliga personer sett. honom bland andra penningar inneha en 10-rdrssedel, jemte flera smärre sedlar. I — A Påföljande morgonen inkom Olaus i hr Johansf sons bod och bad att få vexla sig till en 5-rdrs-sedel, dervid han vände sig bort vid upptagandet af ponningarne ur portmonnän. Johansson önskade få se hvad denna in summa kunde innehålla, men då rusade (land( ut nå matan A :244 2. AVR OMA