Göteborgsposten – 3 februari 1864, sida 1

af en brandkår torde derigenom ej vara så, aflägsen. Det dundrade så hemskt vid Skeppsbron i lördags s. m. och på Norrbro med för öfrigt, så att man blef ordentligt rädd, och detta dunder kom från kanoner eller rättare kanonvagnar, som körde upp åt Söder. Man anade naturligtvis det värsta när man såg dessa svarta tingestar och på ofred tydde de bestämdt. De två 6-pundiga kanonerna togo vägen upp till bangården, der de instufvades i ett huj, tror ni, nej det tog nog tid innan man blef färdig, men sårbar det af sedan i rykande fart. Det var en egen känsla som gick igenom oss åskådare då vi sågo denna artilleri-träin afmarschera i galopp söderut, vi tänkte på batterier och ännu flera batterier, på de sex trainen medföljande hästgardisterne, på hela lifgardet till häst, vi sågo hur de flögo af på jernväg ända fram till Dannevirke och kommo dit i lagom tid, hur kanonerna afbröstades, lifgardisterne gjorde chock — — men vi vaknade ur vär dröm när jernvägstjenstemännen artigt antydde att det var tid att lemna platformen ... Hvad det var skada att professor Lindblad i Upsala tog tillbaka sin klagoskrift till Riksens Ständers Justitieombudsman. Hvad det skulle ha passat bra i stycke att hr Lindblad klagade hos hr Fröman, nuvarande justitieombudsmannen, med anledning af de små obehagligheter han haft för sina kuggningar! Ty ni har väl ej glömt att just hr Fröman var för åtskilliga år tillbaka. utsatt för ungefär samma delikata behandlingssätt som hrr Winroth och Themptander, och hvilket på sin tid väckte nästan lika stort uppseende som de senaste. Hr Fröman skulle nog gifvit hr Lindblad för att klaga i dessa saker, dem han af erfarenhet känner så väl till. Eller skulle den Frömanska konflikten alldeles fallit ur hr Lindblads minne? Det är knappast möjligt. Aftonbladets redaktör, hr Sohlman, ger i dag en splendid middag å hotel) Phoenix för sin redaktionsoch tryckeri-personal, den vanliga redaktionsmiddagen, till hvilken dessutom äro inbjudna tidningens gynnare och vänner, cheferne för de sex pulpeterne för afgående poster i Postverket, medlemmar at de andra tidningarnes redaktioner o. s. v. Det gamla Pierre Delandska förslaget att upprätta en solkteater i Stockholm dyker nu upp igen. Det är juveleraren Hammer, som onödigtvis sysselsätter sig med realiserandet af denna plan. Ha vi ej tillräckligt med teatrar förut här i Stockholm? Och folkteater tillräckligt är ju Södra teatern. Med sex teatrar, hr Hammers charmanta scen i Odon oberäknad, borde väl Stockholm vara belåtet. Platsen säges också vara den förr påtänkta, midt för Berzelii parks åt Nybron liggande sida, der ett par vanprydande gula trähus nu stå. Kgl. scenen skall gifva Cimarosas Det hemliga giftermålet, och hr Wijkanders Amaranthen skall aflösa Daniel IIjortr, som lika litet vill gå som Den hvitklädda qvinnan-. På Södra teatern har Nestroys folk-komedi gg Mädel vom Vorstadt gjort totalt siasco; felet torde hufvudsakligast böra tillskrifvas den oskicklige bearbetaren och vlokaliseraren. Ett förargligt töväder har afbrutit de tashionabla skridskoöfningarne på banan vid Kastellholmen. Musik utföres hvarje thorsdag af kanonierernas musik kår och snart börjar en af astnarne mareschallbelysning vid kälkåkningen. Nägon spetogel har hittat på ett öknamn åt dessa skridskoåkare, i anseende till deras ådagalagda osäkerhet på benen; han har kallat dem Moderna Vinglarer. Walfrid.