Göteborgsposten – 3 februari 1864, sida 1

Jenny som var en bastant irländska, rask och beslutsam, försökte att försvara sin herrskarinna och bana väg för henne genom folkmassan. Men en man ur hopen grep henne i armen och stötte henne tillbaka in i butiken. i — Låt denne man tala! yttrade han. i — Ja, ropade folket, må han förklara sig, låt honom tala! — Jag skall bevisa det! jag skall bevisa det! utroJag pade Nathaniel. i — Till sheriffen! till sheriffen! vrålade hopen. I Detta sista rop räddade miss Ellen. . Hon bjöd folket tystnad med en åtbörd så befallande, så full af värdighet, att hon genast blef åtlydd. I — Jag vill gå till sheriffen, sade hon, ty det skall bli mig lätt att bevisa att denne man är en bedragare. ö — Du hotar! skrek Nathaniel. — Jag är miss Ellen, svarade hon med lugn, sir;Robert Waldens niece, och är född i London inom SanctPauls församling. Miss Ellen uttryckte sig med en säkerhet som narrade hopen. Åsigterna voro snart delade. för miss Ellen, andra höllo med N Miss Ellen var lugn och leende; Nathaniel. sade till honom: — Min herre, jag är offer för någon afskyvärd stämpling eller ett beklagligt misstag. Vill ni gifva mig er arm och ledsaga mig till sheriffen? Somliga förklarade sig hon blef bland folkhopen varse en officer tillhörande den kungliga flottan och officeren bugade sig och bjöd vördnadsfullt armen åt den unga engelskan. Ja, ja; låtom oss gå! Topsy, min sötunge, utropade Nathaniel med triumferande utseende. Men miss Ellen tog ett steg emot honom och kastade på honom en forkrossande blick. — Så länge ni ej har bevisat att jag är er dotter, sade hon, förbjuder jag er att dua mig eller gifva mig något annat namn äun det jag har. Hopen utstötte ett bifallande hurrarop. Denna fasthet hos den unga flickan förskaffade henne nya anhängare. Sheriffen hade sin byrå vid the Strand på kort afstånd frän juvelerarens butik. Massan följde tätt efter miss Ellen och Nathaniel, men den upphörde med sina rop och blef tyst, till den grad är vördnaden för rättvisan inplantad hos det engelska folket. Sheriffen var en flegmatisk man, mycket klok och höll sig strängt till lagen. Han lyssnade till Nathaniels andragande och miss bllens energiska nekande. I det han vände sig mot juveleraren yttrade han: — På hvad sätt tänker ni bevisa att miss Ellen Walden heter Topsy och är er dotter? — Jag skall bevisa det. — Jag hoppas det för er skull, sade domaren, vet väl hvad ni utsätter er för? Nathaniel darrade och hans blick uttryckte en obestämd oro. ty ni