Göteborgsposten – 3 februari 1864, sida 1

— Huru! utropade han, det är du, Topsy? men du är skönare än en drottning och jag har tagit dig för en verklig lady! — Ni bedrager er, min herre, svarade miss Ellen i högdragen ton, jag är icke den Topsy med hvilken ni tyckes så förtrolig. — oförskämde! utropade Jenny. Ni vågar dua sir Robert Waldens niece! — Ja vid S:t Gillis, eftersom hon är min dotter! svarade juveleraren och lemnade sin plats vid pulpeten. ; — Kom ej nära mig! sade miss Ellen med vrede och drog sig tillbaka. — Ja, ja, upprepade Nathaniel häftigt, det är min dotter ... sir Robert Walden? ja det är just namnet på den gentleman, som för femton år sedan tog henne ifrån, mig i Calcutta. Miss Ellen höjde på axlarne. ; — Denne man har förlorat förståndet, sade hon vänd till skrifvaren. ; — Jag säger dig att du är min dotter, utropade juveleraren, jag säger det och jag skall bevisa det! : Miss Ellen hade försökt gå ut; men Nathaniel hade ställt sig på tröskeln till sin butik och talat så högt att, en folkhop snart samlat sig utanför dörren. — Ja, ja, upprepade han, i det han vände sig till hopen, alltid begifven på skandal, ni ser ju denna sköna lady? Nåväl det är min dotter, min dotter, min dotter som man stulit från mig.