Göteborgsposten – 3 februari 1864, sida 1

nas hustrur och barn. Ni vet att hertigen och hertiginnan af Östergötland först och derefter konungen och drottningen skänkt vackra summor för begge dessa ändamål. Genast efter det hertigens och hertiginnans gåfva var bekant, spred man ut det ryktet, att härvarande preussiske och österrikiske ministrar begärt förklaringar at grefve Manderström och att utrikesministerns förklaring till de frågande herrarne varit särdeles pikant. Deremot lära de nämnde herrarne ej begärt några dylika förklaringar med anledning af deras majestäters gåfva — säger man — emedan grefve Manderström vid förstnämnda tillfälle varit alldeles tillräckligt utförlig. Jag behöfver väl ej tillägga att allt detta hör till dagers många on-dits. — För hertigens at Wermland vederfående hysa så väl läkarne som allmänheten de allvarsammaste farhågor och flera gånger har man sagt att den lille vackre gossen var död. Iertigens och hertiginnans sorg är djup och äfven den öfriga kongl. familjens. Isynnerhet lärer konungen sjelf tagit sig mycket nära af barnets sjukdom och hvarje morgon kl. 8—9 ser man H. M. med brådskande steg skynda ned till hertigliga palatset för att underrätta sig om barnets helsotillstånd. Flera festligheter som inom hofvet skolat gifvas i dessa dagar hafva af denna anledning blifvit uppskjutna och af samma skäl en till i dag påtänkt stor fest i Frimurare-ordens lokal. Allehanda har haft mycket svårt att hemta sig efter det senaste dråpslaget — med detta namn betecknas här hr Schartaus m. fl. frihandelsvänliga petitioner till regeringen af 1853 och hvilken tidningarne i motsatta lägret infört och kommenterat. Rörande denna petition och dess tillkomst berättas flera historier; särskilt nämner man, att Tanto sockerbruksbolag i ellofte timman ångrat att det satt sitt namn under petitionen, och genom notarius publicus yrkat att få sitt namn tillbaka, men sedan de andra petitionärerne bedt bolaget att ej ställa till skandal hade det låtit namnet stå qvar. Hvad protektionistaffären för öfrigt beträffar hafva mått och steg redan vidtagits för att få en motpetition i gång och 70—80 goda namn äro redan i ordning, likaså är äfven en Frihandelsförening på god väg att äfven här komma till stånd. Organisationen af The English and Sibedish Bank är i full gång här och den hittillsvarande direktionen, hrr Arfvedsson och Tottie, hafva erhållit förstärkning genom den utsedde engelske direktören, hvilken nu är anländ. En del tjenster vid banken äro tillsatta och i det hänseendet torde jag få nämna: till ombudsman är antagen kongl. sekreteraren W. F. Dalman; en af kassörsbefattningarne har grosshandlaren Filip Berg erhållit och till den andra kassörsbefattningen säges en af kassörerne på hr J. Holms kontor, hr Ferlin, vara utsedd. Kamrersplatsen säges komma att intagas af en engelsman, hvilket forefaller något besynnerligt då till denna maktpåliggande befattning anmält sig bland andra sökande en så passande man som grosshandlaren G. Lallerstedt; äfven hr L. Guilletmot var bland de sökandes antal. Bokhållareplatsernas stora tal lärer vara fullt besatt, men jag känner ej namnen på de antagna, Urr C. H. J. Matton och J. Moll hafva också erhållit tjenster i banken, men här åter kan jag ej bestämndt säga hvilka tjenster. Slutligen nämner man såsom fjerde direktör i banken hr P. Wikström J:r. Utstakningen af sammanbindningsbanan genom hufvudstaden pågår för närvarande och man väntar med otålighet att få se resultatet. Det är icke utan att ett visst knot låtit förnimma sig med anledning af den långsamhet hvarmed Jernvägsstyrelsen, hvad denna sammanbindningsbana beträffar, gått till väga.