Göteborgsposten – 30 januari 1864, sida 1

skornas tyranni. — Abderitismen sortsar vid signaleringen af våra eldsvådor. — Tidkulan och flanören. — Hundarnes yttersta dag. — Hr von Sehantz konserter. — Fatajt misstag. — Carlsbalen. — För samlare af sotografiporträtter. — Behjertansvärd uppmaning. Vede Napoli c poi mori, se Neapel och sedan dö, säger Neapolitanaren med lätt förlåtlig stolthet om sin sköna stad. Och så låter det i olika tonarter om alla mera fram stående städer och platser i Gamla och Nya Verlden. Det är ju så naturligt, att hvar och en med förkärlek betraktar och med aldrig tröttnande ifver söker att framhålla förtjensterna hos den fläck af jorden, der hans vagga stått, der han lefver, verkar och slutligen hoppas att en gång finna den trånga, men ack, så lugna och tysta sista hviloplatsen! Hvem har väl sett Mälarens stolta och mångbesjungna drottning, det under alla årstider i olika skiftningar alltid förtjusande Stockholm och icke utan tvekan gifvit det priset som den skönaste staden i Skandinavien? Men här ha naturen gjort, om icke allt likväl det mesta. Det är dock tillräckligt att komma den strängaste kritiker att glömma alla surmulna anmärkningar och med hänförelse utbrista i det utrop af förtjusning, som ovilkorligen banar sig väg öfver dens läppar, som för första gången besöker vår vackra hufvudstad. Också är Stockholmaren kanske lika stolt öfver sin stad som Neapolitanaren öfver sin, äfven om han understundom — som vi töreställa oss, af lutter artighet — vid ett besök hos oss låter påskina, att Göteborg gerna kan mäta sig med Stockholm. Ja, en äkta, veritabel Stockholmare gick en gång ända derhän i complaisance att han vid ett besök i Lorenzbergs anspråkslösa trädgård, som det tycktes utan den ringaste ironi, utropade: Hvad är väl Djurgården emot detta! Det får dock tilläggas, att yttrandet skedde efter en dersammastädes intagen middag, hvilken de göteborgska värdarne illustrerat med Evers superlativaste viner; det borde knappt betviflas att den förbindlige Stockholmaren dagen efter, på s. k. nykter kaluf, sjelf smålett öfver jemförelsen. Utan alla jemförelser, hvilka alltid måste bli mer eller mindre förhatliga, se vi dagligen huru vårt samhälle går framåt i alla riktningar, namneligen i yttre försköning. Gator jemnas, präktiga broar uppföras, trottoirer anläggas, riktiga små palatser växa, innan man anar det minsta, upp på alla större och mindre gator. Men på denna ljusa tafla finnes det dock en fläck och den så mörk, att den genast faller den förstkommande i ögonen. Manl: anar lätt, att vi mena — Zilla Berget. Belä-J gen så godt som midt i staden, nära en afs dess förnämsta gator, utgör denna stadsdel en sammangyttring af till största delen eländigal: trärucklen, tillflyktsorter för lasten och eländet. Gå in på en af gårdarne till dessa bostäder för samhällets parias och försök att) tänka dig att du befinner dig midt i det förl. sin snygghet och komfort så rättvist beprisade Göteborg! När skall denna mörka skugga försvinna? Vi föreställa oss, att det måste ligga stora, ja, snart sagdt oöfvervinnerliga hinder i vägen, då dessa nästan oantastade kunnat fått stå qvar, under det att hela detl. öfriga samhället rundt omkring dem oupphör-. ligt tillväxer i trefnad och beqvämlighet. Ty kommer blott en god sak väl i gång hos oss, slår den snart rot och skjuter skott med en förvånande fart. För att taga ett). enda exempel, hvem minnes icke den tid dål. man med en viss afund hörde beskrifningar om utlandets, för att icke tala om Stockholms, smakliga och aptitliga charcuterier, beskrifningar som kommo det att vattnas i munnen,. isynnerhet på de stackars ungkarlarne? Nå1 väl, i denna stund ega vi icke mindre än trele sådana, alla propra och fullkomligt motsvaran-J de alla billiga (?) anspråk. I sammanhang härmed kunna vi icke underlåta att anmärka l den tafla af snygghet, vi äro nästan frestade ss att säga elegans, som hr A. von Reis slagta-Ja rebutik erbjuder. Elegans i en köttbutik? Ja, sa ilskvärda husmoder, kasta endast en blick in si i den med snöhvit kakel tapetserade lokalen, so mot hvars spegelblanka väggar majestätiska lb roastbeefar, aptitliga skinkor, frodiga gäss och u kalkoner med sannfärdiga prostmagar göra ett så angenämt och retande afbrott, och duln skall finna att man äfven i detta hänseendet nos oss förstår att följa med sin tid. Allt ill: denna lokal, der likväl så blodiga värf före-si nafvas, häntyder på snygghet och renlighet. s A propos renlighet, hur mången ogift un-t: gersven har icke i vanmäktigt raseri svurit ve ln och förbannelse öfver den försumliga tvätter-s skan, som icke i rättan tid infunnit sig medlö le, gudnås äfven för den enklaste toilett all-s leles oundgängliga plaggen? Varen vid godt stä nod, unge män, hr Julius Saloman har från so tlandet förskrifvit en dame, som lofvat att so aga en moderlig vård om och väl behandla ste dra mer eller mindre orena persedlar. Mån-sif . 111 3